Andrew Combs åter på Pustervik där jag såg honom solo innan Justin Townes Earle under filmfestivalkvällen 24 januari 2015. Nu kom han med ett tremannaband bestående av Jerry Bernhardt på gitarr, Charlie Whitten på bas och Dominic Billett på trummor. Tyvärr hade Andrew dragit på sig en halsinfektion och kunde röstmässigt inte helt göra sig rättvisa. Men som han imponerade trots detta med sitt sammansvetsade band och enbart pärlor till låtar under den knappa timme vi fick.
Andrew som fyllde 30 år i december är uppväxt i Dallas, Texas men bor sedan elva år i Nashville där han har blivit en del av den nya, alternativa neo-outlaw-countryscenen ihop med namn som Nikki Lane, J.P. Harris och Margo Price. Han berättade från scenen att han var nygift och att han precis blivit pappa.
Med det material han visade upp under konserten tror jag ett större genombrott inte är långt borta. Hans stil, bredd och melodiska låtar gör honom mer tillgänglig än de flesta inom singer/songwriter-facket. Rösten är också intressant och varierad med ett härligt darr i de lugnare låtarna. Gitarristen Bernhardt var ytterst behaglig att lyssna på, han bidrog i hög grad till den sköna ljudbilden också med sin stämsång. På Bourgeoise King som sista innan extranumret blev det rejält röjig rock.
Det var låtar från de senaste två albumen Canyons Of My Mind (2017) och All These Dreams (2015). Plus kvällens i hård konkurrens bästa, hans nog mest kända låt Too Stoned To Cry. som kom på hans första album Worried Man (2012).
Låtllista (med tack till Bo Olsson)
Bloodhunters
Rose Color Blues
All These Dreams
Silk Flowers
Better Way
Dirty Rain
Foolin´
Too Stoned To Cry
Suwannee County
Emily
Bourgeois King
ENCORE:
Hazel