Steve Gibbons är forftarande vid fyllda 76 år flitigt ute på turné. Med Steve Gibbons Band hade han sin storhetstid vid slutet av 1970-talet med en topp kring Down in the bunker-albumet 1978. Jag såg dem då göra fina konserter på Konserthuset 1979 och på Lobo vid Järntorget 1981. Med, bl.a The Moves basist Trevor Burton i bandet. Steve spelade senare under 80-talet med ett band han kallade the Dylan Project och just Bob Dylan tillsammans med Chuck Berry och annan 50-talsrock ligger i botten för Steves repertoar.
Han kompades av Micke Areklew på gitarr (känd från Blåblus), Micke Finell på bas och Peder Sundahl på trummor som för den här turnén kallar sig the Swedish Tornados. De har spelat med Steve förr men hade inte hunnit repa särskilt mycket inför denna Sverigeturnén. Steve sjunger bra ännu och hans gitarrspel utan plektrum var oklanderligt bra. På några nummer kom även ett munspel fram.
Vi fick två set där de till den andra delen hittade varandra allt bättre. Bäst blev det efter en lång Down in The Bunker när han gick han rakt på en tung version av The Whos My Generation , Extranumren var Be Bop a Lula ,en intensiv Like A Rolling Stone och förstås allra sist hans enda Top 20-hit i England, Chuck Berrys Tulane. Se komplett låtlista nedan.
En publik på cirka 100 personer hade sökt sig ut till Apple hotel vid Munkebäckstorg i Göteborg den här fredagskvällen den 22 september. Jag fick en kort pratstund med Steve och han var så där typiskt engelsk gentlemannalikoch skön i stil med t.ex George Martin.
Angående skivbolaget som återutger hans gamla skivor på CD så berättade Steve att det bolaget Road Goes On Forever ägs av John Tobler. Bolagets enda artist är just Steve Gibbons och Steve har full kontroll över vad som ges ut. Tobler minns vi en del av oss som en lysande musikjournalist och som en av grundarna till den fantastiska tidningen Zig Zag på 70-talet.
.LÅTLISTA