Way Out West- med Patti, Iggy, Arctic Monkeys och Charlotte Gainsbourg

Way out wests första kväll torsdag 9 augusti blev intensiv för min del. Jag började med de sista 25 minuterna av Charlotte Gainsbourgs konsert.

Detta var electronica av det mest opersonliga slaget tyvärr. Charlotte satt vid en synt i en kvadrat kring ett blinkande ljus där man knappt såg henne och rösten var svag liksom låtarna.

Med Patti Smith är det helt annorlunda. Hon är oförtröttligt vital och lika bra scenartist som alltid. I år på den allra största scenen Flamingo.

Anmärkningsvärt är att det var första gången hon spelade i Göteborg utan sina trogna vapendragare i form av gitarristen Lenny Kaye och trummisen Jay Dee Daugherty. Vilka spelade med henne redan de första åren 1976- 80 och i stort sett vid alla tillfällen från comebacken som liveartist 1995 och framåt.

Lenny och Jay Dee var med tidigare på Europaturnén och så sent som dagarna innan i Amsterdam, men var för tre Skandinavien-spelningar nu ersatta av två gitarrister i form av sonen Jackson Smith och Andy York, känd från bl.a 20 år med John Mellencamp, samt skotske trummisen Seb Rochford. På bas däremot bekante Tony Shanahan som varit med i Pattis band sedan mitten av 90-talet och är verkligt stabil. Dessutom spelade Patti inte gitarr alls, ett skadat finger var orsak till detta.

Jag kom in precis till hennes cover av Dylan-låten (se låtlista nedan) och hade tydligen missat deras cover av Midnight Oil-låten Beds are Burning, en höjdare enligt flera jag träffade, Jag gillade Beneath The Southern Cross och de på en Patti-konsert mer eller mindre alltid avslutande tre låtarna är förstås alltid bra. Så var spelorningen iochförsig inte förra gången på Way out west, men då var det ju hela Horses-albumet vi fick plus en grym version av My Generation allra sist.

Det här bandet ikväll kändes lite stelt jämfört med de övriga gångerna jag sett henne i Göteborg: 1978 (Konserthuset), 2013 (Trädgårdsföreningen) och 2014 (Liseberg).

Låtlista

___________

Ghost Dance
Dancing Barefoot
Summer Cannibals
Ain´t It Strange
Matter Of Time
Beds Are Burning
A Hard Rains A-Gonna Fall
Beneath The Southern Cross
Because The Night
People Have The Power
Land / Gloria

Iggy Pop kom inrusande på scen som ett yrväder i vanlig ordning. Han är en mästare på att skapa stämning där han struttar fram över hela scenen och gärna drar sig ned i diket framför publiken.

Senast han sågs på Way out west var 2010 var det med det då precis återbildade Stooges bakom sig. Med Scott Asheton på trummor och James Williamson på gitarr. Men i år fick vi istället låtar från hela hans långa karriär. Redan på de fyra första låtarna hade han bränt av de mest kända. men många andra gick hem stort. Bland det bästa var trycket på TV Eye och Bowie-covern The Jean Genie.

Jag missade honom på Eriksberg 1987 men har sett alla hans Göteborgsspelningar sedan dess: Rondo (1991) Way Out West (2010) och Liseberg (2013). De två senare som Iggy & The Stooges.

Setlist: 65 Min
1. I Wanna Be Your Dog 
2. Gimme Danger
3. The Passenger
4. Lust For Life
5. Skull Ring
6. I’m Sick of You
7. Some Weird Sin
8. Repo Man
9. Search and Destroy
10. T.V. Eye
11. Mass Production
12. The Jean Genie
13. No Fun
14. Real Cool Time

Arctic Monkeys var sista band för kvällen på Flamingo-scenen. Sheffield-bandet som var med på Way out west 2009 har återbildats och har ett starkt album från tidigare i år bakom sig. Deras konsert hade ett enormt bra ljud och det var varierat mellan nytt och deras mer kända äldre låtar som fina 505 och allra sista R U Mine.

Om de var mer av ett indieockband förr så är det mer åt åt Coldplays stil idag. Likt det bandet har de en dominerande person och här är det förstås sångaren Alex Turner vi alla har fokus på.

Alex Turner

Låtlista med tack till Bo Olsson

————————————

Setlist: 66 min
Four Out Of Five
Don´t Sit Down Cause I Moved Your Chair
Brianstorm
Snap Out Of It
Do I Wanna Know
The View From The Afternoon
Teddy Picker*
Crying Lightning
One Point Perspective
505
Tranquility Base Hotel & Casino
I Bet You Look Good On The Dancefloor
Cornerstone
Why´d You Only Call Me When You´re High
Kneesocks
Batphone
Pretty Visitors
Arabella
ENCORE:
Star Treatment
One For The Road
R U Mine ?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *