Kulturrdagbok – Långfredag 10 april 2020

Lyssnade idag på P1s Stil. Dagens ämne var passande nog Jesus Kristus med en hel del kring rockoperan Jesus Christ Superstar. Kort intervju med självaste Judas i originaluppsättningen Murray Head. Blev lite överraskad av att han aldrig ens träffade Ian Gillan som hade rollen som Jesus när den Lpn spelades in 1970. Kul att höra Ronny Svensson i programmet också. https://sverigesradio.se/avsnitt/1475962

Läser i senaste Uncut Richard Williams recension av återutgivningen av Roberta Flacks debutalbum First Time från 1969. Hon är även intervjuad på en sida. Mojo hade också en fin recension i sitt senaste nummer signerat David Fricke och även där en kort intervju med den nu 83-åriga Flack.

Jag har tyvärr inte skivan i min samling. Där börjar det med hennes tredje album Quiet Fire från 1971 och när Killing Me Softly-LPn kom 1973 var jag stor beundrare av henne. Uppföljaren Feel Like Makin´Love från 1974 var också riktigt bra. Skaffade också tidigt duettskivan hon gjorde med sin barndomsvän Donny Hathaway 1972.

Lyssnade idag på First Time på Spotify och vilken fin skiva det är. Producenten Joel Dorn (1942-2007) var genialisk och som Williams skriver finns det bara en artist att jämföra Roberta med och det är Nina Simone.

First Time ges nu ut i 50-årsjubileumsutgåva som dubbel-cd. Balladen The First Time I Ever Saw Your Face är magnifik. Den blev en hit först 1973 efter att den förekommit i Clint Eastwood-filmen Play Misty For Me. Listetta på Billboard i hela fem veckor och från nu blev Roberta en världsstjärna. På LP-n finns också en fin version av Leonard Cohens Hey That´s No Way To Say Goodbye, hela skivan har annars ett mycket originellt och spännande låtval. Som Richard Williams skriver allra sist i sin recension ” And one thing hasn´t changed in 50 years. The harder you listen to her the more you´re likely to get in return,”

Richard Williams är numera 73 år och alltså verkligt aktiv och bra ännu. Han skrev i Melody Maker på 70-talet och senare i The Guardian, The Times, The Independent m.m. och han återkommer då och då i Uncut. En stark stilist.

Han har dessutom skrivit ett flertal böcker. Jag har själv samlingsvolymerna Long Distance Call (2000) och The Blue Moment (2010). Rekommenderas varmt och främst då för den som också gillar jazz.

Lyssnade idag också på en LP nyligen införskaffad med Los Angeles-gruppen El Chicano. Deras femte album för MCA utgivet 1974. Lite av Santana-vibbar. Vi minns dem mest i Sverige för deras hit Baretta´s Theme (Keep Your Eye On The Sparrow) från 1976. Boken Voices of Latin Rock från 2004 ger dem bara en enda sida, men det är positiva toner. ”Highly influential” skrivs det och de var verkligen bra.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *