Kulturdagbok – Söndag 28 juni 2020

Larkin Poe och Bob Dylan. Tänk att det nu gått precis ett år sedan (fredag 28 juni-2019) jag upplevde bägge dessa akter på livescenen i Göteborg. Samma kväll.

Bob Dylan kom till Scandinavium och gjorde en klart bra konsert. Skrev om den då så här:

Bob Dylan sågs och hördes fredag 28 juni lite från sidan i ett välfyllt Scandinavium. Kan ha varit ca 7000. Fler än på länge för Dylan i Göteborg (se lista nedan för Dylans alla Göteborgskonserter genom åren)

Satt alltså tyvärr i rejält sned vinkel där jag inte ens såg trumslagaren. Sången hördes iallfall bra och kompet hade groove. Lite bluesartat på flera och sedan sist har han skippat en gitarrist och det passar bra för att Bobs sköna frasering och texter skall höras. Mer avskalat sound. Ett bra drag.

Bandet var för kvällen mångåriga medarbetarna Charlie Sexton på gitarr (läs mer nedan om honom), Tony Garnier på bas, New Orleans-trummisen George Receli och på keyboards/pedal steel/ violin den mångsidige Donnie Herron.

Bob blandade från sin rikliga låtkatalog, med ovanligt många 60-talslåtar kanske. Tre stycken från han senaste med eget material Tempest (2012). Bäst en avskalad Girl From The North Country. Riktigt bra även Simple Twist Of Fate, Make You Feel My Love , Like A Rolling Stone, When I Paint My Masterpiece, Love Sick, Trying To Get To Heaven. Två extranummer; en knappt igenkännbar Blowin´ in the Wind och sist It Takes A Lot To Laugh…

På de nummer han inte satt vid pianot ställde han sig i mitten och svingade mikorofonstativet framåt. Munspel blev det på ett antal låtar när han var vid pianot.

Charlie Sexton

Av musikerna i bandet kan framhållas Austin-gitarristen Charlie Sexton. Han har spelat i Dylans band i omgångar. Först 1999- 2002 sedan 2009- 2012 och åter från 2013 till idag. Charlie ser vi också i rollen som Townes Van Zandt i den aktuella filmen Blaze. Spelfilmen om singer/songwritern Blaze Foley. Biopremiär ifjol och finns nu på Netflix. Rekommenderas och jag skrev om den i ett inlägg här i min blogg. Gå till sökrutan och se den artikeln.

Låtlista

1. Things have changed 2. It ain’t me, babe 3. Highway 61 revisited 4. Simple twist of fate 5. Can’t wait 6. When I paint my masterpiece 7. Honest with me 8. Tryin’ to get to heaven 9. Scarlet town 10. Make you feel my love 11. Pay in blood 12. Like a rolling stone 13. Early roman kings 14. Girl from the north country 15. Love sick 16. Thunder on the mountain 17. Soon after midnight 18. Gotta serve somebody 

Larkin Poe var sista akt ute i Slottsskogen på Göteborg Blues Festvial och jag hann efter Dylan-giget i god tid dit för att ställa mig nästan längst fram. Det var en minnesvärd konsert. I maj i år skulle de ju kommit tillbaka till Göteborg med en spelning på Trädgårns utescen (med plats för ca 3000) men det är nu uppskjutet till mars 2021. Hoppas verkligen de får komma hit.

Skrev så här i min blogg om dem då:

Larkin Poe kom äntligen till Göteborg

Det var amerikanska Larkin Poe som var sista akt första kvällen av Göteborg Blues Festival den 28 juni i sköna Slottsskogen vid vattnet nere kring Villa Belparc. Skön attityd på systrarna Rebecca och Megan Lovell som utgör Larkin Poe, förstärkta på bas och trummor med Brent ”Tarka” Layman resp. Kevin McGowan. Rebecca står för merparten av leadsången och spelar gitarr och på några låtar banjo medan Megan spelar lapsteel och dobro. Suveränt samspelta var de två och rytmsektionen har de spelat med i ca. tre år nu.

De själva kallar sin musikstil Roots Rock´n roll. För kvällen mycket bluesrock som sig bör på denna festival men också i linje med den tuffare stil de nu kört några år. Uppväxta i Calhoun,Georgia (en timmes bilresa från Atlanta) var de tidigt ute med att spela amerikansk folkmusik. Från 2004 med äldsta systern Jessica i gruppen Lovell Sisters. Efter 2009 när de startade Larkin Poe har de fram till för några år sedan spelat mest americana/bluegrass-musik. Turnerade t.ex som förband till Elvis Costello i Skandinavien 2014.

Några av höjdarna var en rivig Black Betty, John The Revelator och en Son House-cover Preachin´Blues. Mest eget annars signerat Rebecca Lovell. Många från senaste albumet Venom & Faith (2018) och även från Peach (2017). Inget bra sångljud tyvärr, men de var suveräna gitarrister och som helhet en stor upplevelse detta för oss kanske högst 500 som var på plats. 1 timma 25 minuter. En av de allra bästa bokningar de någonsin gjort på Göteborg Blues Festival. Denna var nummer sjutton i ordningen.

  • Låtlista med tack till Bo Olsson
  • ——————————————
    Summertime Sunset 
    Trouble in Mind 
    Black Betty (Leadbelly) 
    Bleach Blonde Bottle Blues 
    Look Away 
    Preachin’ Blues (Son House)
    Freedom 
    California King 
    John the Revelator (Trad)
    Honey Honey 
    Run for Your Money 
    Black Echo
    Blue Ridge Mountains 
    Wanted Woman / AC/DC 
    ENCORE:
    Come On in My Kitchen (Robert Johnson)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *