Kulturdagbok – Lördag 25 juli 2020

Peter Green avliden idag 25 juli. Den legendariske engelske gitarristen/sångaren/låtskrivaren föddes som Peter Greenbaum i London 29 oktober 1946. Han var tidigt inne på blues och spelade på en Gibson Les Paul. Han kom fram i rampljuset med John Mayall´s Bluesbreakers där han ersatte Eric Clapton i juli 1966 och där han kom att spela på det suveräna albumet A Hard Road utgivet i februari 1967. Här hade Green med två egna kompositioner, The Same Way där han även sjunger och instrumentala The Supernatural. Hans stil var unik redan här.

Peter Green bildade sedan i augusti 1967 Fleetwood Mac vilka skapade musikhistoria under några intensiva år. Första albumet kom i februari 1968. Om denna första upplagan av gruppen skulle jag kunna skriva långt. Helt makalöst bra skivor och jag minns att jag skaffade deras andra album Mr. Wonderful när det gavs ut i augusti 1968. Tyvärr lämnade han gruppen redan i maj 1970. I april samma år hade de spelat på Konserthuset i Göteborg. Övriga tillfällen i Göteborg var i maj 68 (Lisebergs konserthall), nov 68 (Lorensbergs Cirkus), mars 69 (Konserthuset), och nov 69 (Cue Club). Innan Fleetwood Mac hade Peter spelat med John Mayall´s Bluebreakers på Lorensbergs Cirkus 26 februari 1967.

Efter sitt sammanbrott i början av 70-talet lyckades han trots allt komma tillbaka med ett antal soloalbum med starten på albumet In The Skies 1979 och ytterligare ett antal fram till 1983. Enda gången jag fick se Peter Green live var på utomhusfestivalen Musik till gryningen i Angered den 19 juni 1983. Ingen stor konsert precis, kompad av sitt band Kolors och det verkade som andregitarristen Snowy White som stod lite bakom honom fick ta de flesta solon. Märkligt. Minns också bilder på honom från besöket med otroligt långa naglar. Inte undra på att han inte kunde leverera bättre.

Efter ännu fler år borta från branschen var han i slutet av 90-talet igång med turnerande igen. Med sitt band Splinter Group gjorde han faktiskt hela åtta album åren 1997-2003. Tillsammans med gitarristen Nigel Watson kom han till Pusterviksteaterns övervåning 4 oktober 1998. Dessa två kom även att spela på samma ställe i mars 1999 kompade av en svensk konstellation som kallades Potatoes vilka var inga mindre än Mats Ronander, Nikke Ström, Bengan Blomgren och Tomas Olsson. Sedan kom han på Sverigeturné i april 2000 med Splinter Group. Turnerade med Eric Bibb som förband i många städer. Troligen på Kåren också. Nedan på bild Peter och Nigel Watson.

Missade tyvärr detta men fick faktiskt se honom hyfsat nära (dock ej på scen) en sista gång eftersom han plötsligt stod ett tiotal meter bakom mig i publiken då bluesmännen Otis Grand och Brian Templeton spelade på Kungstorget den 12 augusti 2004. Brian berättade för mig senare att han hade hälsat på honom innan och hade frågat om han ville hoppa med på scen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *