The Stanley Clarke Band gjorde på måndagskvällen 21 november enda Sverigespelningen på sin Europaturné i Konserthuset. Stanley som nu är 65 år fyllda kom med samma band som var på Nefertiti i april ifjol. Medlemmar är pianisten Beka Goschiasvili , ursp. från Georgien, ett underbarn på bara 20 år, trummissen Michael Mitchell från Dallas,22 och keyboardisten Cameron Graves från Los Angeles,30. Den senare påannonserade Stanley som the Planetary Prince, vilket är namnet på Camerons senaste egna skiva.
På klubbgiget förra året körde de i ett set på 1.50 min och Stanley trakterade ståbas hela tiden fram till allra sista numret School Days då han tog fram elbasen. Nu var det uppdelat i två avdelningar. Elbas kom fram redan i tredje låten, en version av förebilden Charles Mingus komposítion Goodbye pork pie hat Första halvan var på 50 min medan de körde än mer improvisationsjazz i andra delen som drog iväg till 70 min och där de sista 10 blev kvällens andra med elbas och nu i jazzfunkstil, Troligen hade publiken på ca 550 personer velat ha lite mer av det funkfusion-jazziga sound han blev så känd för på 1970-talet, En fin låt i andra set var No Mystery av Chick Corea, i original utgiven av Stanley o Chicks band Return To Forever 1975.
En tämligen avancerad jazz bjöds publiken, men den är melodiös trots allt och det är bara att njuta av den tekniska briljansen hos samtliga. Stanley Clarke verkar ha riktigt kul på scen och är helt klart vitaliserad av att spela med dessa” young boys”. Det senare ett uttryck som den mycket saknade göteborgsjazz-profilen Conny Sjökvist alltid använde.
