Ulf Wakenius med sonen Eric Wakenius på Nefertiti Jazz Club lördag 3 december. Såg dem på samma ställe i juli 2015 och de drar alltid mycket folk till spelningarna på hemmaplan. På den här klubben har nog Ulf spelat fler gånger än han någonsin kan räkna ut i huvudet. Två akustiska gitarrer skapade magi och samspelet dem emellan blir allt vassare.
Nu kunde jag bara höra andra set men där bjöds stor variation där vi fick jazzarr. på Eleanor Rigby, Imagine m.fl. Känslofylld sång av Eric på My Funny Valentine, som Ulf introducerade som en hyllning till Chet Baker. Eric sjöng även på Duke Ellingtons I Ain’t Got Nothin´But The Blues, som här var ordentligt omarrangerad av Ulf. Vi fick två hyllningslåtar till E.S.T , där Ulf påminde om att Esbjörn Svenssons band var “the new Sound of Jazz” i början av 2000-talet och att vi aldrig skulle glömma dennes musik.
Till sista låten drog Ulf den sköna historien om hur han och Peter Almqvist i Guitars Unlimited spelade live på Scandinavium 1985, med miljontals tv-tittare som pausact i Eurovision Song Contest, men att alla nu bara minns att det var i den sändningen Lill Lindfors tappade kjolen .Låten de gjorde då var den av Ulf komponerade hyllningen till Paco de Lucia, fina Paco’s Delight. Jublet efter denna uppvisning av far och son var kraftigt bland kanske ca 200 personer i lokalen. Det var jazz- och flamencogitarrspel av världsklass som vanligt den här kvällen.
