Ebbot Lundberg har sedan han fått välja fritt med vilka han spelar dykt upp i de mest skiftande sammanhang. På små som stora scener kan mannen med den mäktiga rösten träda fram. T.ex på Stora Teatern där han framfört sitt nya material med bandet the Indigo Children och i februari i år såg jag honom göra tre låtar i samband med hyllningen till The Last Waltz. Under tre dagar 16-18 december var han återigen på Storan i ett koncept som gav plats för hela hans bredd. Jag såg fredagsspelningen i denna lokal som alltid har bra ljud.
Nu tillsammans med unga storbandet Brewhouse Big Band lett av trumpetaren och arrangören Lasse Lindgren. Denne är göteborgare, född 1962, men har större delen av sin karriär på andra orter. Bl.a som ledare för Sandviken Big Band 1989-1997 samtidigt som han spelat i Bohuslän Big Band 1991-97 och med Danska Radions Big Band 1997-2000. Därefter frilans med många egna konstellationer på scen och skiva.
Lindgren har den tekniskt skicklige kanadensiske jazztrumpetaren Maynard Ferguson (1928-2006) som sin personliga favorit och kan som denne ta enormt höga toner på sin trumpet. Han äger t.om en av Fergusons trumpeter och har fått tillgång till arrangemang som är de original som Ferguson själv skrev en gång i tiden. Lasse tog under kvällen vid många tillfällen solon som var helt makalösa, som också gick hem hos en publik som i många fall kanske kommit dit för Ebbot och säkerligen inte var helt förberedda på hur oerhört skicklig Lindgren är.
Som utlovats bjöds det på stor variation i de två seten. Vissa jullåtar fanns med initialt men sedan kom också Ebbots mer mörka Union Carbide-låtar. Under den första halvan drog han i med standardlåten More, först en hit för Perry Como 1956. Framförd lite hellre än bra sångmässigt men charmigt likafullt, direkt följd av udda gruppen The Residents låt Hello Skinny. En skön tolkning av Lill Lindfors slagdänga Fri Som En Vind passade till storband. Unga 17-åriga bohuslänska sånglöftet Dina Grundberg kom in och gjorde Santa Claus Is Coming To Town och Lindgren avslutade första set med en rykande Gonna Fly Now, låten från Rocky-filmen som 1977 i Fergusons version låg på USA-listans Top 30.
Andra halvan blev annorlunda genom att den inleddes med tre låtar akustiskt där Ebbot flankerades av gitarristen/sångaren Martin McFaul och flöjtisten/sångerskan Sofia Assarsson. De gjorde bl,a Pink Floyds Julia Dream och Simon & Garfunkels April Come She Will. Stämningsfullt och bra. Återigen med storbandet gjorde Ebbot en grym Theme From New York, New York.
Dina kom in och de gjorde duett i I Won’t Dance. Sedan kom en del egna nya som fina I See Forever och Glad To Have You Back. Rocklåtar med storbandskomp funkade alldeles utmärkt. De unga musikerna var skickliga värre. Lindgren och bandet kom igång med några Ferguson-arr ytterligare, bl. a Take The A-Train. Det hela avslutades med Ebbot i storform hyllande Bowie med Life On Mars.
Ebbots mellansnack som vanligt oförutsägbart och roligt. Som förklaring till varför han var vit- och röd sminkad gav han “Kent har ju sin avslutnings konsert ikväll”. Kul back-drop med Disney-filmer, Sinatra-klipp mm. Detta var andra kvällen av tre och vi var ca 400 personer i publiken denna fredag kväll.