Daniel Lanois har en diger meritlista som producent och har om än sporadiskt också gett oss en hel del fina skivor i eget namn. Senaste albumet Goodbye To Language är i electronica-stil. Förra gången jag såg honom var på Trädgårn 2006 och det var stora förväntningar när vi nu fick återse honom i Göteborg tisdagen 8 augusti på Pusterviks stora scen och publikskaran på dryga 350 personer kom säkerligen mest för att höra honom göra låtarna från de äldre albumen som Acadie (1989). For The Beauty Of Wynona (1993), Shine (2003) och Belladonna (2006).
På årets turné har han två medmusiker; Kyle Crane på trummor och Jim Wilson på bas, Den förre från Mexico och den senare från Brasilien. De var fantastiskt samspelta och Daniel var på ett generöst humör. Han är en oerhört driven gitarrist och gör skäl för epitetet multiinstrumentalist. Han sjöng också bra och bandet fick verkligen till det på alla sätt och vis. Sällan har jag hört så bra ljud på Pustervik som den här kvällen. Konserten igenom fick vi också som backdrop se filmer på en projektduk. Rätt kul att se på även om det inte blir full effekt på en klubbspelning som denna.
Först kom fyra låtar i tuff rockstil där The Maker och I Love You var verkligt sköna att höra. Därefter lämnade Daniel gitarren och det gick över till tre kortare electronicalåtar i ambientstil i drygt 15 minuter. Efter detta fick vi låten Fire med Daniel på pedal steel och åter till gitarr kom en period där han efter publikens rop spelade såväl Jolie Louise som The Messenger.
Nu hade en dryg timma gått och det blev återigen en dryg kvarts electronica. I en lagom dos som gjorde det rätt intressant kan jag tycka. Sist i ordinarie set kom titellåten från albumet Shine och som extranummer instrumentala Frozen från Belladonna med Daniel på steelguitar. Spelningen blev till ca 1 timma 40 minuter och det var en hänförd publik som hade fått höra en av rockens mer unika musiker med ett tight band.
