Cécile McLorin Salvant kom med Aaron Diehl Trio till Nefertiti 13 maj, nästan på dagen tre år sedan jag såg dem på samma klubb. Enda Sverigekonserten på den här turnén men bandet kommer till Ystads Jazzfestival 1 augusti. Aaron på piano och Paul Sikivie på kontrabas som senast medan Kyle Poole ersatt Lawrence Leathers.
Céline är tvåfaldigt Grammyvinnande amerikansk sångerska i yppersta elit av dagens unga jazzsångerskor. Hon var imponerande förra gången och har sedan dess ytterligare växt och har sedan vunnit Grammys för Best Jazz Vocal album 2016 med For One To Love och nu senast i våras för sitt fjärde album Dreams and Daggers, delvis inspelat live på klubben Village Vanguard.
Kvällen började med en nio minuter lång tolkning av Irving Berlins Let´s Face The Music And Dance och ordinarie set slutade med en lika lång suverän samspelt version av The Trolley Song (ur filmen Meet Me In St.Louis från 1944 med Judy Garland).
Det var ett enda set på sammantaget 90 minuter med framförallt många fina ballader. Personliga tolkningar av bl a Bacharach/Davids Wives And Lovers, Beatles-låten And I Love Him och flera ur amerikanska sångboken där hon särskilt gick in med sin inlevelse i låtarna Guess Who I Saw Today och On The Streets Where You live (från My Fair Lady ). Fina versioner av Glitter And Be Gay (ur Candide, skriven av Leonard Bernstein med text av Richard Wilbur), Frank Loessers Never Will I Marry, Peggy Lee-numret White Ship och avslutande Jeepers Creepers. Se låtlista nedan
Som näst sista låt en grym blues-gospel-version av Spoonful. Här fick man lite av Nina Simone-vibb i övrigt är det nog Ella Fitzgeralds eller Nancy Wilsons röstomfång vi kan jämföra den 28-åriga Cécile med. En världsstjärna är hon redan och hur bra kan hon inte bli med åren!
Vi cirka 175 personer som var på Nefertiti denna söndagskväll satt som förhäxade och bara njöt. Bandet skall förstås också nämnas, de var så fantastiskt följsamma och Aaron Diehl som briljerade på pianot har en egen karriär med ett flertal skivor.
