Det bjöds på klassisk brittisk 70-talsrock när Wishbone Ash kom till Pustervik onsdag 30 januari. Med bara gitarrist och sångare Andy Powell kvar från originalsättningen, men låtarna är starka och det låter bra med gruppens typiska unisont spelade sologitarrer.
Nye gitarristen sedan 2017 Mark Abrahams hade grymt vibratosound. Andy har här hittat helt rätt medlem, deras samspel var fint att se, Stabil rytmsektion också med åå bas Bob Skeat, som spelat i bandet sedan 1997,och på trummor Joe Crabtree som tillslöt 2007.
Så det var ett tight band Abrahams kom till när han ersatte finske Muddy Manninen, som varit Powells gitarrpartner sedan 2004. Det var alltså Manninen vi såg och hörde de två senaste spelningarna i Göteborg ; på Sticky Fingers 2012 och på Trädgårn 2009.
Det blev två timmar precis den här kvällen med en gitarrrockfest som hette duga. Den helt enorma sviten med hela förstasidan av tredje albumet Argus (1972) kom relativt tidig och följdes av fvå fina akustiska låtar i mitten.
Vilken låtskatt den här gruppen har ändå. Sista låt innan extranummer var långa Phoenix från debutalbumet från 1970. Allra sist kom fina Blowin Free från Argus.
Låtlista med tack till Bo Olsson
——————————————————————
Real Guitars Have Wings
Mountainside
Deep Blues
Front Page News
Lifeline
The King Will Come
Warrior
Throw Down The Sword
Leaf And Stream (Acoustic)
Wings Of Desire (Acoustic)
F.U.B.B.
Standing In The Rain
Jail Bait
Phoenix
ENCORE:
The Living Proof
Blowin´ Free
Med så många bra låtar i sin repertoar kan man inte få allt men visst saknade jag fler There’s the Rub-låtar och särskilt Persephone…?