Fredagen 12 april 2019 var det en spelning på Musikens Hus i Majorna med Mikael Ramels Till Dej-Band. Med Kenny Håkansson gitarr, Göran Lagerberg bas, Mats Öberg keyboards/stämsång och Benna Sörman trummor. Ett oerhört tight och rutinerat gäng som nu spelat ihop sig under de senaste sex åren, med tre kortare turnésvängar varje år.
Hela första set utgjordes av albumet Till Dej, denna klassiker från 1972. Allt var bra och särskilt kanske låtarna Pengar och Artificiell Prana gick hem bäst. Andra set med blandade låtar och det är en riktigt fin låtskatt han har Mikael
Vi får bl.a ur det senaste albumet I Huvet på varann öppningsspåret Gryningen som Ramel inleder på sin akustiska gitarr innan hela bandet kommer in. Därpå Tomrummet från samma album där den så drivne Mats Öberg även spelar munspel. .
Mikael har riktigt avspända och sköna mellansnack och det blir en del anekdoter kring låtarnas tillkomst. Bl.a kring den låt han spelade från sin tid i bandet Steampacket i mitten av 60-talet. En spännande tidstypisk låt från 70-talets “progressiva rock” var den han hade gjort för radioprogammet Tonkraft 1973 men aldrig spelat in.
Det Ramelska ordvitsande finns i många låtar, rolig var t.ex låten Inför Å Ä Ö i EU där han bara använde vokaler. Avslutningen blev en rockig version av Chuck Berrys No Particular Place To Go, som efter en minut går över i den svenska texten Små partiklar i min Pernod.
Extra kul att denna kväll spelades in för kommande liveskiva och DVD. Det märktes att alla var skärpta och vi var nog en hel del som är förbluffade över hur bra Mikael är ännu som liveartist. Och att han har så många väldigt bra egna låtar i skiftande stil. Sedan måste det ju vara rena drömmen att få ha ett så bra band bakom sig.
Kenny och Göran är ju som vi vet bland de bästa Sverige har på sina instrument och de kan varandra så väl sedan alla år med Kebnekajse.
Benna Sörman har rutin från spelningar med många av våra stora svenska artister som Magnus Uggla och Pugh Rogefeldt och var perfekt för bandet.
Mats Öbergs musikalitet kan jag nästan inte nog berömma. Vilka stämmor han lade in i sitt spel. Lite av Stevie Wonder och Steely Dan. Världsklass.
Direkt efter pausen fick jag äran att gå upp på scen för att dela ut Radio Nostalgis Hall of Fame-diplom till de fem medlemmarna.
