Shindig! är en månatlig musiktidning , ett engelsk magasin som har tyngdpunkt på 60-talet och gärna psykedelisk musik. Men också en hel del recensioner och mindre artiklar om ny musik. Jag har köpt kanske ett trettiotal av tidningarna genom åren. Detta är nummer 101 sedan starten och huvudartikeln är på åtta sidor om the Beach Boys åren 1968-74.
Långa artiklar också om tyska Tangerine Dream, om the Box Tops och en hyllningsartikel till nyligen avlidne Chris Darrow, känd från gruppen Kaleidoscope mm. Alla dessa superintressanta. Även en intervju med Steve Van Zandt. Shindig! finns att köpa i varje större Pressbyrå.
Patti Smith är en stor favorit som jag har alla skivor med och sett göra fenomenalt bra konserter. Vi var många som blev överförtjusta i hennes bok Just Kids från 2010. Skildringen av hennes krokiga väg mot att få uttrycka sig med text och musik var smått hjärtskärande. Berättelsen om hennes liv går fram till att hon 1974 ihop med bl.a Lenny Kaye bildar Patti Smith Group. Man hade hoppats på en uppföljare i samma stil.
Därför var det en besvikelse när hennes nästa prosabok kom 2015, M Train. Den hade väl en del intressant men kändes inte alls vara på samma stilistiska nivå. Inte heller handlade den särskilt mycket om rockmusik. Det må vara hänt att hon inte vill skriva om just sin musik, men samma pratighet och ibland banalitet finns tyvärr också i den bok jag idag läst. Year of the Monkey från 2019. dock på svenska den här gången. Tyvärr är inte denna heller helt lyckad. Den skildrar i lite av dagboksform hennes sjuttionde år, alltså 2017, och är givetvis ändå bitvis intressant om man gillar Pattis tankevärld.
Däremot kan jag rekommendera att följa Patti Smith på Instagram. Flitig med inlägg och alltid med fina svartvita foton. Här är hon ofta superintressant. Följ henne på thisispattismith.