Little Richard är mannen för dagen för mig.. Har nu läst tre långa hyllningar till honom i nya musikmagasin. I Mojo skriver David Fricke fint om honom. Bl.a framkommer att han blev utkörd från Macon,Georgia 1955. Staden där han föddes i december 1932 som tredje barn i en skara av tolv i en djupt religiös familj.
Han fick att välja mellan fängelse eller att aldrig mer återvända och kom sedan inte att göra någon konsert i sin gamla hemstad förrän 1990. Fricke intervjuade honom efter de två konserter han då gav.
I Mojo ges också en helsida signerad Geoff Brown som ger ett brittiskt perspektiv på Richards karriär.
I Uncut var det en fin artikel signerad Stephen Deusner. På hela sju sidor där bl.a Charles Connor som var Richards trummis under 50- och 60-talen intervjuas liksom en kortare snutt med Muscle Shoals-gitarristen Travis Wammack som spelade med honom 1986-96.
I norska Blues News är det Rune Halland som kronologiskt går igenom mannens karriär.
