Josh White är en bluesman som jag alltid gillat. En sångare, låtskrivare och gitarrist som levde 1914-1969. Han var även aktiv inom civil rights rörelsen i USA.
Josh var den förste amerikanske folk-och bluessångaren som verkligen kom till Sverige på turné. Han var flitig gäst i folkparker redan på 50-talet – på Liseberg spelade han 1951 och sedan även 1962 och 1963 – och inte minst i diverse tv-program. Jag minns t.o,m ett helt eget program där han på sitt avspända sätt också berättade om sina låtar. En sann ambassadör för sin musik.
Idag har jag spelat nyinskaffade albumet Josh White Sings The Blues Volume 1. Ett av de snyggaste omslag jag sett. Röd vinyl på etiketten Stinson som hade etablerats 1943 av bl. a Moe Asch, som senare också startade Folkways Records där White också spelade in många album. I Sverige var hans inspelningar för t.ex Elektra ofta utgivna på Sonet-etiketten Grand Prix som den fina samlings-LPn nedan.
Emitt Rhodes avliden igår den 19 juli. En amerikansk popartist född i februari 1950. Han skrev all låtarna, producerade,arrangerade och spelade även alla instrument på sina album. Många av oss som köpte skivor i cut-out-epoken i början av 70-talet köpte hans album. Den självbetitlade LP-n från 1970 och hans tredje Mirror från 1971 finns kvar i min samling sedan snart 40 år. Den förstnämnda nådde plats 29 på Billboardlistan och singeln Fresh As A Daisy blev en mindre hit.
Emitt slog aldrig igenom men blev något av en kultartist när han efter sitt fjärde album 1973 slutade ge ut skivor. En sista comebackplatta blev det efter 43 års tystnad. Rainbow Ends kom 2016 och fick bra kritik. Mojo hade i samband med den en artikel om Rhodes i nummer 260. Uncut kom också med artikel i nummer 226.
