Jag såg igår på premiärkvällen långfilmen Ma Rainey´s Black Bottom på Netflix. Rekommenderas starkt. Den är inte någon biografisk film över bluessångerskan och kompositören och kompositören Gertrude “Ma Rainey” Pridgett. Mer ett nedslag i en speciell period i hennes liv när hon skall spela in en skiva i Chicago på 1920-talet. En starkt socialt brännande film gjord som en sorts teaterkammarspel, Logiskt eftersom filmen bygger på en teaterpjäs av August Wilson från 1984.
Ma Rainey levde mellan åren 1886-1939. Hon beskrivs som den första kända professionella bluessångaren och har fått epitetet bluesens moder. Hon är bland annat känd för sina inspelningar av låtar som “Bo-Weavil Blues (1923), See See Rider Blues (1924) och Black Bottom (1927). Hon var skivbolaget Paramounts största bluesartist under 20-talet och samarbetade även med jazzmusiker som Louis Armstrong, Fletcher Henderson och Coleman Hawkins.
1983 upptogs Ma Rainey i Blues Hall Of Fame och 1990 invaldes hon i Rock and Roll Hall of Fame.
Cerys Matthews bluesshow på BBC Radio i måndags handlade till en del om Ma Rainey. Kan lyssnas på via denna länk.
https://www.bbc.co.uk/sounds/play/m000qcgv
Gunnar Olof “Hacke” Björksten avliden 86 år gammal. Han var tenorsaxofonist, kompositör och orkesterledare. Född i Finland 27 februari 1934, blev han på 50-talet en stark profil inom svensk jazzmusik och spelade in skivor från 1955 till 1979.
Hacke Björksten inspirerades tidigt av så kallad cool jazz. Han spelade från början av 1950-talet med Kenneth Fagerlund, men framträdde senare med ett flertal egna konstellationer.
Han vann Orkesterjournalens Gyllene Skiva 1956 för EPn On The Alamo. Där ingick följande musiker i hans kvintett ; Jan Johansson (piano), Åke “Kometen” Persson (trombon), Bengt Carlsson (bas) och Svante Thuresson (trummor).
Orkesterjournalen hade i nummer 12/2004 en lång artikel på sju sidor med intervju gjord av Martin Westin.
