Den numera legendariska Rockfield-studion lite utanför byn Monmouth,Wales i dokumentären The Studio on the Farm i SVT. Här fick vi en timma där grundarna Kingsley och Charles Ward, som förvandlade sin bondgård till en av världens mest framgångsrika musikstudios någonsin, är flitigt förekommande i intervjuer. Liksom deras dotter Lisa. Klart charmigt med deras anekdoter. Kul med dessa små animationerna här och där också.
Men det märks att vi får en nedklippt version av dokumentären. Det är 30 minuter som fattas som vi nu fick denna K-special och det känns som det klippts bort särskilt mycket från 70-takets början. Dave Edmunds nämns bara flyktigt och syns endast på en stillbild. Det var ändå Dave som var den förste artisten där, som döpte studion och som fick första listettan för studion med sin I Hear You Knocking 1971. Rush nämns bara ytterst kort och Wales egna band Budgie, som trots allt gjorde hela sju album där, nämns inte alls. Eftersom så många spelat in här sedan starten 1970 kunde ju förstås inte alla komma med. Här är en trailer.
I fyra decennier producerades på Rockfield rockmusik för band och artister som Iggy Pop, The Pogues, Oasis, Coldplay, Black Sabbath, Queen, Flamin´Groovies, Motorhead, Adam and the Ant, Echo and The Bunnymen, Ace, The Stranglers, Simple Minds, Clannad, The Stone Roses och The Charlatans. Bland intervjuade i filmen finns Robert Plant, Jim Kerr, Charlie Burchill, Tim Burgess, Ozzy Osbourne, Liam Gallagher, Chris Martin och Dave Brock.
Dokumentären finns att se på SVT Play. fram till år 2024.
https://www.svtplay.se/video/30593594/rockfield-den-ikoniska-musikstudion
Här är en uppföljande Q&A med bl.a Stone Roses-producenten John Leckie och filmens regissör Hannah Berryman. Hon kallar Rockfield-studion för Storbritanniens Muscle Shoals och det tog henne fem år att sammanställa filmen.
Här är fyra minuter med Dave Edmunds som borde ha varit med i dokumentären
https://www.facebook.com/BBCArchive/videos/358255074772368
I en bok jag köpte i England i slutet av 90-talet finns en fördjupning över 160 sidor.
Rock Legends at Rockfield kom 1997 och är skriven av Walesaren Jeff Collins.
Rusty Young från gruppen Poco avliden i förrgår den 14 april av en hjärtattack i sitt hem i Missouri. Han föddes som Norman Russell Young den 14 februari 1946 i Colorado.
Rusty var 1968 som pedal steel-gitarrist, sångare och låtskrivare med om att bilda gruppen Poco. De var en sorts supergrupp och även lite av pionjärer inom countryrock. Richie Furay och Jim Messina kom från Buffalo Springfield och kompletterades med basisten Randy Meisner och trummisen George Grantham samt då multi-instrumentalisten Rusty Young.
När Furay, Meisner och Messina lämnade gruppen kom ersättarna Paul Cotton och Timothy B. Schmit in. Young tog nu tillsammans med Paul Cotton över det mesta av låtskrivande och Rusty ligger bakom populära låtar som Rose Of Cimmaron (1976) och Crazy Love (1979). Den senare blev gruppens första Top 20-hit i USA och en andra kom 1989 med Call It Love. De kom till Sverige första gången i oktober 1976 då de spelade på Olympen i Lund och Konserthuset i Stockholm, De var tillbaka 1979 då de tillsammanns med Foreigner spelade på Eriksdalshallen i Stockholm.
Det var en hel del omsättning i bandet, men som synes nedan var alla originalmedlemmarna återförenade åren 1988-1990. När deras album Legacy, det första för RCA, lanserades 1988 kom Rusty Young till Stockholm i november det året och gjorde PR för press. Nu blev inte den sättningen långvarig men Young höll ihop sitt Poco ända fram till sin död. 2013 valdes han in i The Steel Guitar Hall of Fame.
Här är medlemmarnas tid i Poco
Rusty Young – sång, gitarr, pedal steel guitar, banjo, dobro (1968–2021)
- Richie Furay – gitarr, sång (1968–1973, 1987–1990)
- Jim Messina – gitarr, basgitarr, sång (1968–1970, 1988–1991)
- Randy Meisner – basgitarr, sång (1968–1969, 1988–1991)
- George Grantham – trummor, sång (1968–1977, 1985–1986, 1987–1990, 2000–2004)
- Timothy B. Schmit – basgitarr, munspel, sång (1969–1977)
- Paul Cotton – gitarr, sång (1970–1988, 1992–2010)
På en hemsida finns en liten story om gruppens utveckling