I dessa Eurovision Song Contest-tider var det läge att ta fram några italienska EP. Mannen ovan Domenico Modugno (1928-1994) står för den främsta låten i tävlingens historia. Den melodi som genom åren troligen genererat flest covers. En evergreen. Jag menar förstås Nel blu dipinto di blu , mer känd som Volare. Trots att den för inte länge sedan i en omröstning ansågs vara bästa melodi som någonsin tävlat så kom den inte bättre än trea i Eurovision Song Contest 1958.
Volare blev en världshit och extra mycket populär i USA. Den låg den etta under hela fem veckor på Billboardlistan i USA, den hittills enda skiva med sång helt på italienska som lyckats med det. Den fick en Grammy som 1959 års bästa populärmelodi. .En EP med den har jag också någonstans men kan inte hitta den. Men uppföljaren Piove var inte dålig den heller.
Domenico Modugno vann San Remo-festivalen 1958, 1959, 1962 och 1966, Han representerade Italien i Eurovision Song Contest tre av de åren (1958, 1959 och 1966) med segrarmelodierna från San Remo.
Även Piove, mer känd som Ciao ciao, bambina, som kom sexa i Eurovision Song Contest 1959, blev mycket populär världen över. Jag har den även på en spansk EP med detta fräcka omslag ovan.
Piove blev även en hit för en annan italienare ; Umberto Marcato (född 1936). Han var tidigt i Sverige med skivor och turnéer då han redan 1958 fick ut sina skivor på Simon Brehms skivbolag Karusell. Han slog här hemma på Show Business-listan med Volare, Come Prima och Piove.
Umberto Marcato kom liksom Modugno att få en USA-hit. 1964 sjöng han tillsammans med Siw Malmkvist in Sole sole sole, en låt som hade framförts på San Remo-festivalen i Italien samma år. På den amerikanska Billboardlistan nådde den som bäst plats 58 och fanns med i fem veckor på Hot 100.
Under sin tid på skivbolaget Karusell arbetade Marcato även som producent. Men när hans vän och kollega Simon Brehm dog 1967 återvände han till Italien, där han fortsatte med skivinspelningar på italienska men turnerade även i Sverige och Finland.
