Alf Robertson föddes i Göteborg 8 juni 1941. Avliden den 24 december 2008. Han var lite av göteborgsartisten personifierad trots att han inte bott i staden sedan han lämnade den i sena tonåren.
Jag såg Alf på scen första gången den 28 september 1975 på Konserthuset i Göteborg när han framträdde före Wanda Jackson. Precis hemkommen från ett år i USA gjorde han succé. Strålande bra minns jag. Första gången vi träffades var nog när jag gjorde en intervju för Året Runt. Vi satt på restaurang Weise och jag hade bandspelare med mig. En sanslöst rolig intervju som blev till tre sidor. På kvällen sedan denna den 15 januari 1986 var jag med när han sjöng inför en hänförd skara ute vid Rambergsstugan på Hisingen. Fantastiskt underhållande minns jag.
Jag höll kontakt med Alf genom decennierna. Han kom vid många tillfällen upp till oss på P4 Radio Göteborg. Jag var också uppe i hans och Monicas hus när de bodde i Hova på 90-talet. Bild nedan.
När de sedan flyttade till Frillesås blev det också att jag ringde honom säkert en gång i månaden. Hans tal var ju inte helt problemfritt men det gick ändå bra konversera. Det var inget fel på intellektet och anekdoterna kom i samma stil som alltid. Han var helt enkelt en rolig person. Jag var nere där hos Alf och Monica en enda gång och då togs den här bilden av Hank Stensson ca. 2007
Alfs sista framträdande blev i Flunsåsparken på Hisingen 13 maj 2008.
Din Alf Robertson-artikel/intervju här ovan har verkligen substans. Den säger så mycket. Och i går hörde jag på Radio Sigtuna (närradion) Alf Robertson sjunga “Lasse och Mari” från 1972. Musik Kris Kristofferson, text Hans Sidén.
Nästan kusligt att Alf dog på själva julafton (2008), Sidén dog på själva midsommarafton (2023) och Kristofferson lär fylla 88 på midsommardagen i år.