Sara Parkman är en spännande relativt ny artist i mitt medvetande. Läste visserligen en längre artikel om henne redan 2016 i Lira då hon skivdebuterade med albumet Sara Parkmans skog. Tillsammans med Samantha Ohlanders skapade hon sedan 2017 albumet och föreställningen Matriarkerna. 2019 kom Sara med albumet Vesper, betitlat efter det latinska ordet för aftonbön. För detta blev hon nominerad till en Grammis för Årets folkmusik och blev tilldelad Dagens Nyheters Kulturpris.
Sara är från mellersta Norrland och har en kyrklig bakgrund som prästdotter. Det präglar hennes texter en del. Hon spelar fiol, sjunger och skriver sitt material. Här finns paralleller med Lena Willemark. Sedan blev det under en del längre låtar lite av den transartade stämning som hörs hos samiskan Marie Boine.
Det är på albumet Vesper bandet nu turnerat en sväng i bl. a Danmark och Kungsbacka blev den sista spelningen på turnén. En hyfsad stor publik på drygt 200 personer och vi fick 80 minuters musik. All musik skriven av Sara Parkman och Hampus Norén förutom Ing-Maries Vals (av Jonas Gren) samt att Förgäves uppå stigen och Kyrie/Sjung syster sjung är traditionella låtar.
I bandet fanns fyra kvinnliga musiker; Ellen Pettersson på flygelhorn, Fanny Rapp på trummor/bakgrundssång, Julia Ringdahl på gitarr/bakgrundssång och Isabell Gustafsson på synt.
