Det blev en rivstart på konsertåret 2022 med en kavalkad av göteborgsartister inom främst rock och pop under nära två timmar på Göteborg Stadsteater en sen tisdagkväll 4 januari. Inför ca 400 personer och den första kl 19 hade visst haft ca 500 i publik.
Konfercenier var Matilda Sjöström och upplägget var i stort sett kronologiskt över de 60 åren. Med en låt per akt, vissa hade längre låtar medan andra bakat ihop några i ett.
Första band ut var Pepperland med gäst Göran Lagerberg på bas och sång. Dennes band Tages var ju efter The Spotnicks det första stora popbandet från Göteborg. De hade vävt ihop låtarna Six White Horses och Every Raindrop Means A Lot. Den förstnämda från gruppen Blond, vilken Göran ledde efter Tages splittring. Göran intervjuades kort av Matilda efter sitt framträdande.
Doris var det stora kvinnliga namnet på 60-talet då hon främst sjöng med sin grupp Plums, men även med The Strangers samt gjorde soloskivor. Hon fick en hyllning av Tilde kompad av Pepperland i låten Did You Give The World Some Love Today, Baby.
Nationalteaterns Rockorkester med Ulf Dageby och trummisen Håkan Nyberg kvar av det gamla gardet kom med låten Barn av vår tid. En av kvällens höjdpunkter för min del och av publikresponsen att döma för många andra. Övriga i bandet ikväll var Kalle Gustafsson Jerneholm, Håkan Svensson och Ulf “Vinyl” Stenberg.
Det riktiga rocktrycket fortsatte direkt med bandet som fick representera punken. Attentat med frontmannen Mats Jönsson. De gjorde nya låten Jag älskar inte dig nåt mer, utgiven så sent som i november ifjol .Det märktes att de är ett band som relativt ofta varit aktiva även på senare år. Riktigt tajt och bra.
Papa Dee kom ihop med trummisen m.m. Partillo. Han körde hitsingeln Ain´t No Stoppin ´Us Now med flera andra invävda.
Freddie Wadling hyllades med låten Five Days In A Row från Blue For Twos debutalbum på Radium 1986. Henryk Lipp på syntar och hade med sig på sång och keys ORCA Sounds. Linnéa Ljungblad och Klara Goliger vilka tillhör banden som håller till i Lipps Music A Matic-studio. Deras framträdande fick en av kvällens absolut längsta applåder,
Andra Generationen kom härnäst och här var det fullt drag. Med Mats Nilsson som huvudsångare och även i ett vilt saxofonsolo.
Dark Tranquility fick representera hårdrockens berömda Gothhenburg Sound. Riktigt imponerande.
Daniel Lemma hade med sig Stefan Sporsén på keyboards och Bernt Andersson på dragspel. En helt ny väldigt fin låt vid namn Polaroider, en berättande text med många göteborgsmiljöer. Ett av kvällens absolut bästa framträdanden.
Amanda Werne kompades av rutinerade Ginhouse Blues Band med Bengan Blomgren, Gunnar Pettersson, Kjell Jansson och Bernt Andersson. Här hyllades Blues Annika med en låt ur dennas enda LP. Väldigt fin version av Ingen känner dig när du är pantad och såld. Här rullade också ett bildspel med avlidna göteborgsprofiler ovanför artisterna. Vi fick se foton av bl.a Björn Afzelius, Bo Winberg, Freddie Wadling, Totta Näslund, Henrik Olin och Tommy Blom.
José González härnäst och precis som alla andra fick han bara en enda låt. Det blev genombrottslåten Heartbeats. Med tanke på att den var så kort kunde han gärna fått göra en till. Underbart att höra honom dock.
Virginia & The Flood kom härnäst.
Blev inget mer för min del då sista pendeln till Kungsbacka skulle hinnas med. Enligt programmet skulle några akter till spelat. Iris Esell ersattes dock av Tilde.
