Elton John föddes som Reginald Dwight i Pinner, Middlesex i den nordvästra utkanten av London den 25 mars 1947. Vi känner nog alla till hans historia, senast aktualiserad genom hans självbiografi och långfilmen Rocketman. Båda kom 2019 och rekommenderas varmt.
Eltons alla album från 1970 fram till mitten av det decenniet är förstås ett måste i varje skivsamling. Därefter har det varit lite ojämnare men det finns pärlor ända fram till idag. Extra plus för albumet The Union ihop med Leon Russell, där Elton lyfte fram mannen som inspirerade honom så stark i början av karriären.
Elton är en av de verkligt stora inom populärmusiken. Det finns någon uppgift om att hans album gått ut i 250 miljoner exemplar världen över, liksom drygt 100 miljoner singlar. Han valdes in i Rock and Roll Hall of Fame 1994 och fick Polar Music Prize 1995. Sedan han adlades 1998 kan han kalla sig Sir Elton John.
Elton är en verkligt driven liveartist. Han kom ganska tidigt till Sverige för konserter. Den första var på Skansens Solliden-scen som gäst i Opopoppa 21 juli 1970. Två dagar senare spelade han på Kåren i Stockholm och var även i SVT för en inspelning. Sedan kom han till Gröna Lund 6 juli 1971 (spelades in av SVT) och dagen efter gjorde han två shower på Lisebergs stora scen. Jag missade dessa men såg honom nästa gång han kom till Göteborg då han spelade på Scandinavium den 5 maj 1982.
Sedan dess har han för Göteborgs del spelat på Ullevi (1998) samt ytterligare fem gånger i Scandinavium (2002, 2005, 2010, 2014 och 2019). På spelningen 2010 var det bara Elton och Ray Cooper på scen och de övriga med fullt band. På 2014 års Follow the Yellow Brick Road-turnén hade han återförenats med Nigel Olsson på trummor och Davey Johnstone på gitarr. Dessa var med i hans band redan 1970 och det var fantastiskt kul att jag kunde få se och höra honom med dem.