Taj Mahal är det smått fantastiska artistnamnet på en av mina stora favoriter inom blues- och rootsmusik. En artist med stor bredd; sångare, låtsskrivare, gitarrist men även multi-instrumentalist.
Han föddes som Henry St. Claire Fredericks Jr. den 17 maj 1942 i Harlem, New York men växte upp i Springfield, Massachusetts. Hans far med samma namn som sonen var pianist och arrangör inom jazz och gospel. Fadern dog dock när unge Henry var elva år men vidare via sin styvfader fick han lära sig spela gitarr m.m och fick en grundlig inblick i musik. Efter en dröm han hade om Mahatma Gandhi och Indien tog han artistnamnet Taj Mahal.
1964 flyttade han till Santa Monica i Kalifornia där han ihop med bl.a Ry -Cooder bildade gruppen Rising Sons. De spelade in ett album för Columbia men kom bara att få ut en enda singel 1968. Allt material kom sedan ut på CD 1992.
Under den här tiden spelade Taj av och till med bluesmusiker som Howlin’ Wolf, Buddy Guy, Lightnin’ Hopkins och Muddy Waters. Han fick solokontrakt med Columbia och under 1968 kom två album: Taj Mahal och The Natch’l Blues följt av dubbelalbumet Giant Step/De Old Folks At Home 1969. Redan på de tre första soloalbumen fanns eminente Jesse Ed Davis (1944-1988) med som gitarrist medan Taj själv sjunger och spelar munspel. Sedan spelar även Taj på sin steel-bodied National-gitarr på en flera spår.
Taj Mahal blev kvar på Columbia til 1976 och etablerade sig också som en stark liveartist genom åren. Han inkorporeade efter hand karibisk musik, jazz och reggae i sin musik Från 1976 kom han med tre album för Warner, bl.a musiken till långfilmen Brothers 1977, innan han 1981 flyttade till Hawaii och bildade där The Hula Blues Band. På skiva återkom han inte förrän 1986 med bluesalbumet Taj och därefter har massor av fint material i diverse stilar kommit från honom med en topp på albumet Phantom Blues från 1996 med singellåten Lovin In My Baby´s Eyes.
Han vann en Grammy 1997 i kategorin Best Contemporary Blues Album för Señor Blues och fick ytterligare en för Shoutin In Key 2000. Uppmärksammat på senare år är albumet TajMo ihop med Keb Mo.
Taj Mahal har varit populär i Europa och kommit hit ofta på turnéer. Själv har jag sett honom fyra gånger i Göteborg. Först 1988 på Yaki Da, Trädgårns mindre scen, i en underbar konsert. Han spelade på Södra Teatern i Stockholm samma turné. Därefter för min del fick jag uppleva honom med sitt Hula Band på Trädgårn 2000, på Götaplatsen 2007 och med en trio på Trädgårn 2011.
Bland övriga Sverige-konserter finns på Daily´s i Stockholm 1991 och på Falu folkmusikfestival 1997. Han har turnerat hela tiden, på senare år mestadels i USA. Senaste albumet är ihop med Ry Cooder och kom tidigare i år. Där de gör Sonny Terry & Brownie McGhees låtar.
Här ser och hör vi Taj ihop med Bonnie Raitt. Underbart.