Herbie Hancock var en sen bokning till årets festival. Vi har haft ett mindre antal jazzmusiker genom åren på festivalen, som t.ex Kamasi Washington och Ravi Coltrane. Men någon av de verkliga giganterna har inte bokats förrän nu med den 82-årige pianisten/keyboardisten Hancock.
Herbie hade denna soliga eftermiddag med sig ett glimrande säkert band i Lionel Loeuke på gitarr, James Genus på bas och Justin Tyson på trummor. Öppningslåt kallade han Overture och var en lång pianosvit där han vävde in teman från flera av sina låtar. Det blev hela 70 minuters konsert där de sista tjugo var med Herbie på vocoder. Det var i sedvanlig jazzstil långa låtar och vi hörde förutom öppningslåten även Actual Proof, Come Running To Me, Cantaloupe Island och Chameleon.
Det var förstås jazztouch på konserten men med vocodern blev det jazzrock-fusion. Herbie var vital värre och nog skulle han vara värdig ett Polar Music Prize.
Innan den konserten var jag inne i Linné-tältet för Aldous Harding. Den nu 32-åriga indie singer/songwritern från Nya Zealand är en udda artist som ändrat stil från skiva till skiva. Missade henne när hon på var på Oceanen 2017.
Aldous hade tre musiker i sitt band och varvade själv med att på varannan låt sätta sig ned och spela på akustisk gitarr. När hon stod upp rörde hon sig i instrumentalpartierna robotlikt. Hon sade inte någonting mellan låtarna. Något enstaka “thank you”.
I Linnétältet såg jag också Bright Eyes med ledaren Conor Oberst. Jag stod lite illa till och har inte egentligen alls lyssnat in mig på hans utgivningar. Lite ljudproblem fanns och spelningen kändes ofokuserad emellanåt. Han varvade mellan gitarr och piano och hade ett kompentent band med sig. Lite av Wilcos sound men med sämre låtar. Se låtlista längst ned i inlägget.
Thåström var sista akt ute på stora Flamingoscenen. Han har bytt musiker till i år och har väl fått en nytändning kan tänkas. Det började starkt med en av hans bästa låtar någonsin och energin hölls upp till vi som fjärde låt fick Märk hur vår skugga som kontrast. Vi fick också två andra Imperiet-låtar; Kriget med mig själv och Blå himlen blues.
De fyra sista låtarna kom från senaste albumet Dom som skiner. Precis som på skivan blev det här gästsång av Titiyo. Den första av de hon sjöng med på har bra melodi men hopplös text. I övrigt är hans texter ju bra och han har en röst som håller. Det blev 90 minuter av högklassig svensk rock.
Låtlista Thåström
1. Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce
2. Isbergen
3. Ungefär så här…
4. Märk hur vår skugga
5. Beväpna dig med vingar
6. Stora långa gatan
7. Kriget med mig själv
8. Som mästarna målat himlen
9. Kort biografi med litet testamente
10. Blå himlen blues
11. Old Point Bar
12. Centralmassivet
13. Alltid va på väg
14. Papperstunna väggar (med Titiyo)
15. Södra korset (med Titiyo)
16. Dom som skiner
Låtlista Bright Eyes
1. Dance and Sing
2. Lover I Don’t Have to Love
3. Old Soul Song (for the New World Order)
4. Mariana Trench
5. The Calendar Hung Itself..
.6. Poison Oak
7. An Attempt to Tip the Scales
8. Jejune Stars
9. Shell Games
10. I Believe in Symmetry
11. One for You, One for Me