Det var ett fint program arrangören Rootsy fått ihop till den här tredagars-festivalen med främst Americana-musik
Fredagens första större namn var Sarah Shook & the Disarmers från North Carolina, vilka vi senast kunde höra på deras första Skandinavienturné 2018. Nu spelade Sarah betydlig mer gitarrsolon själv och det var ett ganska rockigt set om ca. en timma vi fick. Lite dåligt sångljud och de nyanser som finns på hennes senaste starka material försvann en del. Låtlista nedan.
- Good As Gold
- Talkin’ To Myself
- Heal Me
- Fuck Up
- Sidelong
- Somebody Else
- No Mistakes
- What It Takes
- Stranger
- Dwight Yoakam
- It Doesn’t Change Anything
- Nothin’ Feels Right But Doin’ Wrong
- JCBC
Brittiska True Strays är en duo från Bristol. England bestående av Joseph James och James Cameron som för denna spelning kompletterades med en trummis. De spelade en bluesrock i stil med Black Keys.
Amythyst Kiah var en sensationellt bra artist. Solo med både akustisk och elektrisk gitarr som hon spelade med känsla. En utstrålning som kan påminna om Tracy Chapman och med en röst i stil med Odetta.
Amythyst hade några egna men också covers av Tori Amos låt Sugar och Joy Divisions Love Will Tear Us Apart.
Sista akt ut denna kväll var Devon Gilfillian, ursp. från Philadelphia-området men sedan 2013 baserad i Nashville. En bra sångare och gitarrist som drar sig åt soulmusiken med inspiration från främst Marvin Gaye.
Vi får också en fin version av Gayes What´s Going On och i egna låtar som lugna Home och mer riviga Troublemaker imponerar han. Med sitt tighta band med gitarristen Z.G.Smith (t. v på bild) vilken hade en egen spelning tidigare på dagen. Allra sist en lång version av the Bands Up On Cripple Creek där Devons band även fick upp trion i True Strays. Se bild nedan
