Den sköne countrysångaren/låtskrivaren/gitarristen Joshua Hedley kom tillbaka till Pusterviks matsal där jag såg honom senast 2017. Då i sin Sverigedebut spelade han ett set på 40 minuter innan Jonny Fritz. Han spelade sedan fiddle med denne på många låtar. Nu var han solo och bara med en akustisk gitarr.
Joshua har en mycket stark röst och det var ett personligt set med härliga mellansnack. Honky Tonk och cheating songs m,m. Han ställde sig upp efter ca 45 min och nu fick vi i publiken önska låtar. Det skreks inga låttitlar men däremot artistnamn. Det blev Alan Jackson, Guy Clark och Kris Kristofferson. Senare på samma sätt låtar av Marty Robbins och John Prine.
Han är som en levande jukebox och hade också en egen låt med namnet Mr Jukebox. Flera andra egna bra låtar som titellåten från senaste albumet Neon Blue. En helkväll för oss countrydiggare. En timma 40 minuters konsert inför närmare 100 personer. Se låtlista nästan komplett längst ned i inlägget.
Jag fick en bild och bytte några ord md honom efter konserten. Han kommer från Florida men flyttade till Nashville som 19-åring. Jag frågade om hans ålder och svaret var 37 år.
När Joshua var här senast hade han på gång det album som kom 2018 Mr. Jukebox.
Skrev så här om den konserten i april 2017.
“Joshua Hedley gjorde ett fint 40 minuters set där han hade mestadels softa och som han sade dystra låtar. Han menade att han när han spelade gitarr inte kunde göra annat. Han hade en stark röst som kunde ge tankar till Waylon Jennings, starka egna låtar och väl valda covers. Han påminde oss från scen om sångerskan Dawn Sears som avled ifjol och som han var god vän med och beundrade. Det var en tolkning av Mickey Newburys Sweet Memories baserad på Sears inspelning han gav oss.
Han berättade efteråt att han bor i Nashville och kommer med sitt första egna album nu i maj, Han har spelat fiddle och sjungit på massor av andras skivor, främst med Justin Townes Earle men även med Robert Ellis. Joshua är även med i dokumentärfilmen Heartworn Highways Revisited från 2015.”
Han svarade nu den här gången på min fråga om varför det inte blev någon skiva med eget material förrän 2018 att det inte fanns något skivbolag intresserat förrän dess. Det var först när Jack White och dennes bolag Third Man Records kom in i bilden det blev av. Hans andra album Neon Blue kom i våras och nu är han på New West Records.
Låtlista 31/10-22
Old Heartbroken Blues
Ramblin Fever (Merle Haggard)
Country & Western
Lovin´ On Back Streets (Mel Street)
The Last Thing In The World
I Always Get Lucky With You (Merle Haggard/George Jones)
Hard Livin´ (Justin Townes Earle)
Broke Again
Here In The Real World (Alan Jackson)
L.A. Freeway (Guy Clark)
Help Me Make it Through The Night (Kris Kristofferson)
Mr. Jukebox
Let´s Take A Vacation
Down To The Last Lie
Paradise (John Prine)
Long Haired Redneck (David Allan Coe)
Oo-De-Lally (Roger Miller) kort låt
Neon Blue
Waiting For A Train (Jimmie Rodgers)
Cattle Call (Eddy Arnold)
Don´t Worry (Marty Robbins)
River In The Rain (Roger Miller)
Intressant jämföra med det set han gjorde på Pustervik 2017. Inte en enda samma som nu om inte den som nu heter Broke Again från senaste albumet är den som skrevs upp som Broken Man
4 april 2017
I Never Go Around Mirrors (Lefty Frizzell)
(I Wonder) Do You Ever Think Of Me (Brian Gale)
Weird Thought Thinker
You Always Have Someone (Willie Nelson)
Broken Man
Don´t Waste Your Tears
Some Broken Hearts Never Mend (Don Williams)
Sweet Memories (Mickey Newbury)
Tyckte det var en jättebra konsert! Han har en väldig stark tonsäkert röst och som han skriver är en “professor of country and western”. Traditionalist. Woody West besviker sällan. Var inte den korta låten Loretta Lynn’s I’m a Honky Tonk Girl?
Visst var det bra. Räknar inte den lilla korta snutt han sjöng på I´m A Honky Tonk Girl. Men det var en Roger Miller-låt som var på kanske dryga två minuter, Han avade en som en känd låt. Men mins inte vilken . Det var ingen av de jag känner som kända och Inte River-låten för den kom ju sist.