Sångaren, musikern, låtskrivaren och producenten Eddy Grant föddes som Edmond Montague Grant den 5 mars 1948 in Plaisance, British Guiana (numera sedan 1966 en del av Guyana).
Han växte upp i staden Linden men 1960 emigrerade han med sina föräldrar till England.
Där han i London 1965 blev medlem i The Equals, vilka var en av de första rasblandade popgrupperna. Eddy var sologitarrist samt sjöng och skrev det mesta av deras material.
The Equals singeldebuterade 1965 och hade några fina år i slutet av 60-talet. Baby Come Back blev en internationellt stor hit 1968 och bland andra kan nämnas Viva Bobby Joe, Black Skinned Blue Eye Boys och Michael and the Slippery Tree. Grant slutade av hälsoskäl i gruppen i januari 1971 men de andra höll gruppen igång till 1979. De återbildades 1982 och de har funnits kvar sedan dess dock aldrig mer med Eddy Grant,
Eddy Grant satsade nu solo och var medgrundare till skivbolaget Torpedo 1970. Han öppnade 1972 The Coach House Recording Studio och framme vid 1974 bildade han skivbolaget ICE Records. Första albumet, självbetitlat, kom 1974 följt av Message Man från 1977 där Grant spelade alla instrument på skivan. Det stora genombrottet kom med albumet Walking On sunshine 1979 med hiten Living on The Frontline.
Hitsinglarna var många nu med Do You Feel My Love från 1980 t.ex. som var öppningslåt på 1981 år album Can’t Get Enough. Härur blev också titelspåret och I Love You, Yes I Love You listplacerade.
Från 1982 och framåt har Grant varit mestadels baserad i Barbados där han öppnade Blue Wave Studio. Hans mest framgångsrika album kom just 1982, Killer on the Rampage som innehöll hans största hits I Don’t Wanna Dance och Electric Avenue, den senare 2;a på såväl Englands-och USA-listan.
Jag såg honom på Lobo vid Järntorget 1 april 1980. Det band han hade bakom sig kallade han the Frontline Orchestra och det var en härligt svängig konsert. Sedan fick jag träffa honom för en intervju 1993 i samband med att han kom till Göteborg för lanseringen av Colin Nutleys långfilm Sista Dansen, där Eddy hade med två originallåtar. Den träffen är oförglömlig. Han var suveränt trevlig och vi fick verkligen fin kontakt under en kanske timmas lång träff. Tyvärr blev inga bilder tagna men jag vårdar mitt inspelade band ömt.
Här en samlings-CD med de flesta av Eddys solohits.
