Rootsy Granstigen i Falkenberg körde en endagarsfestival i Tryckhallen vid Hwitans trädgård fredagen 21 april. Jag såg tre akter ikväll. Det två första var i countrygenren.
Skinny Dyck kommer från Alberta, Kanada och kör i gammal god countrystil. Med rötter i 60-talets honky tonk men också några nummer som hade lite av rockstil. Han har gett ut sitt första album Get To Know Lonesome genom svenska Sound Asleep Records. Nu med sina tre kompmusiker fick han till en härlig timme.
Efter ca. 20 minuter gick han för fyra nummer över till pedal steel och vi fick bl.a instrumentala Sleepwalk och Last Date följd av Merle Haggards hit Swinging Doors . Det är väl just Haggards stil man kan jämföra lite för Skinny Dyck. Samma avslappnade sångstil och med bra texter i de många egna låtarna. Se hans egen låtlista längre ned i inlägget.
Mer country fick vi med Lauren Morrow med band. är numera Nashville-baserad och har precis kommit igång med en solokarriär efter många år med The Whiskey Gentry. Ett Americana-band hon bildade i Atlanta, Georgia 2009 med sin man Jason Morrow som nu var med henne på bas ikväll,
Det var ett bra driv i deras sound som definitivt var countrymusik, men med en keyboardist blev det en extra krydda. Lauren hade en fantastiskt fin röst i stil med Dolly Parton eller Emmylou Harris. Ho n hade dessutom skrivit sina låtar.
De gjorde en timma där hon på de tre sista låtarna gick ifrån sin gitarr för att sjunga bl.a titelspåret på senaste albumet People Talk. Nu blev det mer anonymt ointressant komp till henne. Sista låten var en cover av The Cardigans hit som inte alls passade in för kvällen. Men med de första 45 minuterna visade Lauren att hon är ett namn för större scener och för mer uppmärksamhet framöver. Låten Only Nice When I´m High var höjdaren,
Sist ut kom den tunga rocktrion Lee Baines + The Glory Fires. En grupp från Birmingham, Alabama bildad 2011. Ett band i alternativrock-stil där Baines själv dominerade. Dels med sitt fräna gitarrspel och sång men också med sitt energiska mellansnack. Han jobbade upp sin spelkraft med diverse politiska inlägg kring de texter vi sedan dock inte hörde fullt ut i larmet.
Det var en intensivt timma vi fick. Med på tok för hög volym, men samtidigt var det ju en rad bra låtar trots allt. Många från deras senaste och femte album Old-Time Folks. Särskilt låten Lizard People stack ut med sin starka hook. På vissa av låtarna fanns en kraft med starka melodier påminnande mig om Green Days musik.
Lee Baines III + The Glory Fires hade spelat i Falkenberg en gång tidigare. Den gången 2015 på bakfickan vid hotell Grand mittemot. Som mest var vi 250 personer inne i Tryckhallen den här kvällen, men redan efter några låtar av Lee Baines III set på den volymen var vi nog nere i kanske 100. Innan jag kom hade även singer/songwritern Anton Fermhede spelat ett set.
Nedan Skinny Dycks setlist
