Stefan Nilsson avliden i Saltsjöbaden 67 år gammal. Han föddes den 27 juli 1955 i i Kukasjärvi, Övertorneå kommun.
Han var främst känd som filmmusikskapare och låg bland annat bakom musiken till långfilmer och tv-serier som Pelle Erövraren, Skärgårdsdoktorn, Mannen på balkongen, Falsk som vatten, Den goda viljan, Ormens väg på Hälleberget, Lotta på Bråkmakargatan, Juloratoriet, Jerusalem, En sång för Martin, Den ofrivillige golfaren, Morrhår och ärtor, Yrrol, Martin Beck-serien, och Så som i himmelen, varav den sistnämnda innehåller hans allra mest älskade komposition Gabriellas sång. Han fick 1997 en Guldbagge för sina insatser inom svensk film. Nedan samlings-Cd utgiven av Virgin 1998 och den har enligt någon uppgift sålt i över 100 000 exemplar- Låter lite mycket men kan eventuellt vara sant.
När han gick på Framnäs folkhögskola i Öjebyn, Piteå var Stefan Nilsson med att bilda fusionjazz-instrumentalbandet Kornet som gav ut tre album 1974-1979. Senare efter flytt till Stockholm turnerade han bl.a med Janne Schaffer, Björn J:son Lindh och Pekka Pohjola och han gav 1979 ut albumet Vänspel ihop med Jukka Tolonen och Coste Apetrea,
Han kom att samarbeta med Tommy Körberg som pianist och arrangör på albumen Blixtlås (1979) och Tolkar Jacques Brel (1982). De spelade även live under många år. Från 1980-81 kom han att skriva filmmusik till minst två film- eller tvproduktioner per år i många decennier.
Stefan gav ut tre egna album på Sonet (1980-1985) samt även ett på etiketten Classic Hawk 1989. Han var även medlem i Low Budget Blues Band på deras första album 1983.
På senare år hade han bl.a bandet Stefan Nilsson & The Gift Band. Albumet The Gift från 2015 var i jazzrockstil och med detta band spelade han bl.a på Valand i Göteborg i november 2022. Tidigare i år blev det känt att Stefan Nilsson drabbats av ALS. Efter sjukdomsbeskedet gick flera av hans musikerkollegor som Helen Sjöholm, Benny Andersson, Sissel Kyrkjebö och Tommy Körberg ihop och arrangerade en hyllningskonsert den 8 maj i Filadelfiakyrkan i Stockholm..
Jag träffade Stefan en enda gång. Väldigt kort tyvärr. Det var nere vid pianobaren på Gothia Hotel i Göteborg för ca.10-12 år sedan. Det var någon slags releasespelning men jag minns inte om han spelade live för oss.. Det bode jag ju kommit ihåg så otroligt duktig pianist som han ändå var. Däremot satt Stefan och signerade skivor och jag pratade en stund med honom.
Men det minnesvärda var att jag hade sällskap vid mitt bord av min förre arbetskamrat på Radio Göteborg, självaste Bosse Winberg. Jag nämnde för Stefan att Bosse var inne i lokalen. Oj, sade han. Ta hit honom så jag får hälsa. Han var min gitarridol en gång i tiden.
Jag introducerade såklart Bosse för Stefan. Det var ett fint möte för dem bägge verkade det som då de pratade i säkert fem minuter.