Andra kvällen av Åmål´s Blues Fest började jag med sångerskan/keyboardisten/gitarristen Katie Henry. Hon var mångsidig och med bra röst. Katie kommer från New Jersey och kompades av Will Jacobs Band.
Det blev intressanta och varierade 50 minuter med eget mest. Hon avslutade dock med en rivig cover av Creedence-låten Fortunate Son.
Nikki Hill Band var tillbaka i Åmål efter nio år. Det blev en rivig rockshow. Nikki har en sällan skådad energi och är ett krutpaket på scen. Hon har bara tre album utgivna och det senaste kom 2018. Alla på eget skivbolag. Det är en så enorm röst hon har så det är himla synd att hon inte fått det där stora internationella genombrottet ännu. Det är som liveartist Nikki verkligen kommer till sin rätt.
I bandet fanns två tunga gitarrister i Matt Hill och Laura Chavez och stadig rytmsektion bestående av Nick Gaitan på bas och Marty Dodson på trummor.
Den numera Memphis-baserade Nikki Hill har en rockattityd och bett i rösten som kan påminna om Little Richard, Etta James eller Jackie Wilson. Men främst är det Tina Turner hon liknar med sin scenstil där hon hela tiden är i rörelse. Bandets mestadels egna låtar är i rootsrock-stil med 50-och 60-talets R&B i botten.
Några få lugnare låtar visar henne som själfylld soulsångerska. Annars blev det väldigt många rockriff genom de ypperliga gitarristerna. Hennes make Matt Hill har varit med sedan starten 2012 medan Laura Chavez kom med i bandet 2017.
Bland låtarna kan nämnas inledande covern Travelin´ Band, Struttin´ och den avslutande covern av AC/DCs Rocker som fick publiken helt vild. Det var ett höjdargig på 90 minuter inför kanhända lite över 2000 personer,
Två norska storheter som återkom till Åmål efter många år fick vi ikväll också. Rita Engedalen och Reidar Larsen. Rita hade med sig Morten Omlid på gitarr, Bård Gunnar Moe på bas och Åmålssonen Dan Magnusson på trummor,
Rita har en bred repertoar med eget men också väl valda covers. De gjorde tre låtar akustiskt i mitten av showen. Två av dessa hade hon med redan på sitt första album 2004 ; Hear My Song och Trouble In Mind. Här kom även Janis Joplins Turtle Blues som hon själv spelade in på sitt tredje album 2008. Bland de bästa var annars He Walked Away, Yellow Moon och My Hillcountry Blues.
Det var en fin knapp timma i publiken smak. Mortens gitarrsolon var något alldeles extra och Dans trumspel alltid en fröjd höra.
Reidar Larsen har varit med på festivalen några gånger tidigare. Senast 2008 och innan dess 1997. Han kör en svängig New Orleans-boogiestil, är en mästare på sitt piano och har en kraftfull röst ännu.
Sista band jag såg nere i terminalen denna lördag var var när Chicago-baserade Will Jacobs Band kom åter som trio. Lite funkigare blues och väldigt skicklig gitarrist.
Under helgen var jag också inne på Kulturmagasinet (Gamla Kyrkan) på några konserter. Jag såg på torsdagen unga Ebba Bergkvist vilken då även fick årets Junior Blues Prize. Med sitt band The Flat Tire Band gjorde hon en timme med mestadels lite tuffare blues. Lovande.
Clas Yngströms Blue Devils är alltid ett säkert kort. Clas kom med Patrik Steen (sång/gitarr), Christer Ring (munspel), Åke Gräntz (bas) och Uffe Åhman (trummor). Den senare som spelat med Clas ända sedan Sky Highs start är nu 80 år fyllda och ger i sommar sina sista konserter. Nedan bild från Sky Highs konsert i Trollhättan i oktober 2022,
Den första halvan av deras timma var mestadels ur deras album från ifjol med namnet Jävelskap. Många med sång av Patrik. Bäst respons på låten Vilken underbar kvinna. Vi fick också ren Chicago-blues i klassikern Killing Floor och de slutade med en röjig version av Stevie Ray Vaughans The House Is Rockin´.
Jag såg också en timme med Mike Fall Duo. Munspelaren och sångaren Mikael Fall från Östergötland – som jag hört bl.a med Lisa Lystams band – och dennes brylling Tobias Fall på gitarr. Många bra egna låtar och de skapade en väldigt fin stämning i kyrkan.
The Lowdown Saints från Stockholm bildades 2020 och de körde ren blues på sin knappa timma. Trummisen och sångaren Tommy Moberg härlig att höra och hans mellansnack med presentation av låtar och annat var uppfriskande. På gitarrer Hannes Mellberg och Felix Matthiessen samt på ståbas Urban Hed. Vi fick bl.a två ej på skiva utgivna Sven Zetterberg-texter bandet satt musik till.
T-Bear And The Dukes är också ett rutinerat bluesband. Sångaren och gitarristen Torbjörn Solberg från Dottevik, Arvika är en landets bästa gitarrister. Han hade med sig sonen Emil Wachenfeldt på keyboards, Fredrik Kaudern på bas och Henrik Berg på trummor.
