Den legendariske sångaren Tony Bennett avliden i New York i en ålder av 96 år. Han har haft en fantastiskt lång karriär som sträcker sig över sju decennier och hans röst behärskade det mesta. Med en bakgrund inom jazzen hade han en bredd som också inkluderade standards, big bandmusik och pop. En sångare i crooner-stil av en tidlös sort som fascinerat flera generationer av lyssnare.
Han föddes som Anthony Dominick Benedetto den 3 augusti 1926 i Astoria, Queens, New York. Genombrottet kom när han fick skivkontrakt med Columbia Records 1950. För vilka han fick en rad hitsinglar redan åren 1951-53 med höga listplaceringar för låtarna Because Of You, Cold Cold Heart, Rags To Riches och Stranger In Paradise. Den senare även listetta i England under 1955.
Tonys framgångar som en av de främsta sångarna inom crooner-stilen fortsatte genom decennierna och på skiva blev han Columbia troget ända fram till 1971. Främst en albumartist men fick också flera större hits som In The Middle Of An Island (1957), hans signaturmelodi I Left My Heart In San Francisco (1962) och The Good Life (1963). Hans skivor var nu mer i jazzstil och han gjorde album med såväl Count Basies som Duke Ellingtons orkestrar.
Under åren 1977-1986 stod han utan skivkontrakt men fick en renässans när han återkom till Columbia det senare året och bl.a vann han en Grammy för albumet Perfectly Frank (1992) där han hyllade sin förebild och vän Frank Sinatra. Kompad av bl.a sin trogne följeslagare pianisten Ralph Sharon (1923-2015).
Det ena fina albumet efter det andra kom nu på ålderns höst. Astoria; Portrait Of The Artist från 1989 är ett extra fint album. Med MTV Unplugged från 1994 fick han också en ny stor publik,
Duettalbumet A Wonderful World ihop med k.d. lang från 2002 gav honom ännu en Grammy. Sammanlagt erhöll Tony hela 19 Grammys genom åren och var nominerad hela 41 gånger. Alla utom två efter att han fyllt 60 år.
På skiva gjorde han även duetter med en rad världsartister på de två albumen Duets; An American Classic och Duets II från 2006 resp. 2011. Alla i musikvärlden älskade Tony Bennett och förutom beundran för hans särskilt fina frasering lär han även haft en omvittnat trevlig personlighet. Vilket jag själv verkligen kunnat notera i ett antal intervjuer som varit med honom i press och tv genom åren.
Mycket uppmärksammat var också de två duettalbumen med Lady Gaga ; Cheek To Cheek (2014) och Love For Sale (2021) Han nådde nu ut stort till ännu en generation med sin sång och de två åkte på turné 2014–2015. De framträdde då bl.a på Tivoli i Köpenhamn i juli 2015 med pianisten Mike Renzia band.
Däremellan kom även ett duettalbum med Diana Krall 2015.
Love For Sale från 2021 innehöll enbart Cole Porter-låtar och det blev hans 66;e och sista studioalbum. Han blev därmed som 95-åring den äldste sångaren att komma med nytt material på skiva.
Tony Bennetts sista konsert någonsin var tillsammans med Lady Gaga i Radio City Music Hall i New York i samband med hans 95;e födelsedag i augusti 2021. Han hade diagnosticerades med Alzheimers redan år 2016, men fortsatte spela in musik och uppträda trots sjukdomen.
Tony Bennetts Sverigebesök var ganska få. Första gången var vag jag vet så sent som 1988 på Hamburger Börs i Stockholm. Han kom sedan till Solliden, Skansen i Stockholm i juli 1995 backad av The Ralph Sharon Trio och med munspelaren Toots Thielemans som gäst. Han kom 2011 till Skavlans TV-show för intervju och framförde där även en låt.
Han kom därefter till Cirkus i Stockholm i augusti 2012 och hade då precis dagen innan fyllt 86 år. Jag var på plats den gången och satt på fjärde raden. En helt oförglömlig kväll och en stor uppvisning i sångkonst med en tight trio bakom sig. Med sköna mellansnack där han många gånger hyllade Frank Sinatra, men även bl.a drog en härlig story om att Hank Williams ringde upp honom efter det att Tony fått en pophit med dennes låt Cold,Cold Heart. “What´s the idea of ruining my song?” citerade han Hank.
Dottern Antonia Bennett sjöng även några låtar med Tony först. Det följsamma bandet bestod av Lee Musiker på piano, Gray Sargent på gitarr, Marshall Wood på ståbas och Harold Jones på trummor. Den senare hade spelat i Count Basies band och de övriga också med stora meriter. Här är några bilder jag tog med min enkla Samsung-telefon.
Bland de otaliga samlingsskivor som finns med Tony kan jag rekommendera en 4-CD box som kom 1991 och dubbeln The Essential utgiven 2002.
Tony erhöll 2005 det fina Kennedy Center Honor och vid sidan om musiken var måleri hans stora hobby, Även här har han haft framgång då flera av hans tavlor finns representerade i Smithsonian’s permanent collection.
Hans självbiografi The Good Life kom ut 1998.
