Rootsy Summer Fest för andra året förlagd till en helg i mitten av augusti. Det stora utländska namnet i år var rutinerade Jim Lauderdale.
Jim är en mångsidig sångare, gitarrist och låtskrivare. Född 1957 växte han upp i South Carolina men har varit runt i såväl New York och Los Angeles innan han sedan många decennier nu är baserad i Nashville.
Jim hade inte spelat i Sverige sedan jag såg honom i Vara konserthus 2007. Men han har varit verkligt flitig som skivartist sedan albumdebuten 1991 och gör många livekonserter. Han har bl.a ett framgångsrikt bluegrass-band men kom nu med det band han gett ut fyra album med, The Game Changers. Som ligger mer åt countryrock men med vissa musiker som även annars spelar bluegrass..
Det var ett bra tryck på den här konserten. Kanske lite för mycket egentligen med två gitarrister bredvid Jim. En för mycket. Men Jim är proffsig och säker och det var minnesvärt. Lille Mae Rische på fiddle och sång på ett nummer. Hennes två år äldre broder Frank Carter Rische på gitarr liksom hennes man den skotskfödde Craig Smith på den andra gitarren. På trummor Dave Racine. 55 minuters konsert.
Låtista
That Kind Of Love (That Kind Of Day)
Friends Again
Game Changer
The Road Is A River
You’re Hoggin’ My Mind
I’m Happiest When I’m Movin´ (sång Lillie Mae)
The Opportunity To Help Somebody Through It
Sister Horizon
The King of Broken Hearts
Halfway Down
Denna fredag 18 augusti började annars med ett kortare set på 25 minuter av Lillie Mae på sång, fiddle och gitarr kompad av samma band som sedan spelade med Jim Lauderdale. Lillie Mae har gett ut tre album där de två senaste är på Third Man Records. Ett från 2017 producerat av bolagets ägare Jack White och det andra från 2019 av Dave Cobb.
Lillie Mae varvade mellan akustisk gitarr och fiddle. Helt okay show men Lillies sång överröstades av de två gitarristerna.
Jackson Scribner kom med sin broder på gitarr och gjorde ett set som drog lite mot en sorts indierock. Rätt intressant röst som gav tankar åt Jeff Buckley men lite för introvert för att gå hem.
Scott Ballew från Austin kom med en singer/songwriter-konsert. Han är mer känd som filmare där han har bl.a gjort en dokumentärfilm om Texasartisten Terry Allen och har först 2021 kommit med sitt första album. Han var nu i Sverige för första gången och hade med sig ett filmteam för en kommande film om hans Europaturné.
Will Hoge är en sångare/gitarrist/låtskrivare uppvuxen i Franklin strax söder om Nashville. Han har gett ut ett femtontal album sedan första skivan år 2000 och rör sig i rock/singer/songwriter-stil. Med det här bandet blir det en del heartland-rock i stil med John Mellencamp eller Dan Baird från Georgia Satellites i vars band Will en period ingick.
Det var ett tight band han hade med sig, Will började med akustisk gitarr, bytte på låt tre och fyra till elgitarr och nu lät det åt Neil Young-hållet. Men därefter lite lugnare låtar, starka egna där han särskilt imponerande i näst sista Who´s God Is This?, med en stark underfundig text där man kom att tänka på John Prines stil. Sista ut blev också en sorts hyllning till denne i rockig låt med titeln John Prine´s Cadillac.
Jesper Lindell & His Band avslutade kvällen. Med samma sättning som vi fick vid förra året Rootsy-festival här i Falkenberg. Precis som då var Ludvika-gruppen förstärkt med de tre blåsarna under namnet Brunnsvik Horns.
Bandets musiker är alla skickliga; Jimmy Reimers på fiol mm, brodern Anton Lindell på bas, Rasmus Fors orgel/dragspel, Carl Michael Lindvall på keyboards och Simon Wilhelmsson på trummor.
Jespers debutalbum Everyday Dreams släpptes 2019. Ett andra album Twilights kom 2022. Ikväll fick vi även nya låtar från kommande femspårs-EP där låtarna The Waiting, Life Is Good och Me & Sam stack ut,. Överlag är det en stark repertoar bandet skaffat sig och det känns som att de är ett band av hög internationell klass. De nya låtarna är inspelade i Jespers egna Brunnsvik Sounds Studio i närheten av Ludvika.
Det här bandet är Sveriges svar på The Band, interaktionen mellan medlemmar är liksom organisk och Jesper har en så stark inlevelse. De gjorde mer än 100 spelningar förra året och det märks hur väl allt sitter.
