John Holm var först ut andra Rootsy Summer Fest-dagen. Redan kl 15. För de första låtarna hade han som på bilden ovan Leif Larson på keyboards och Jesper Wihlborg på gitarr bakom sig. Det fylldes därefter på med sonen Alex Holm på munspel, en gitarrist ytterligare, Alexander Gunnarsson på bas och Magnus Sjögren på trummor.
Årets spelningar som John började i april inomhus har blivit en nytändning. Ett bredare sound främst genom att han tagit in keyboardisten Leif Larson, rutinerad musiker som ju var med och producerade Johns album Verklighetens afton från 1988. Det har ju tyvärr bara blivit ett enda album sedan dess, Vägen till Californien från 1999 men nu lär en EP komma i år. Återigen med Larson som producent .
Givtevis blev det på denna spelning tonvikt på låtarna från de tre första albumen från åren 1972-1976. Vi fick bl.a Vid ett fönsterbord mot parken, Maria många mil och år från här, Det é vårt liv, Din bäste vän, Den öde stranden, Allt du har att ge och Ett enskilt rum på Sabbatsberg. samt den väldigt fina Hård Värld, en omarbetning av Dylans A Hard Rain´s Gonna Fall.
John var i fin form och vi fick de låtar man kan förvänta sig när det som på en festival är en timmas speltid. Ett fylligt komp på de flesta gjorde det hela dynamiskt men innebar också att alla texter inte hördes i ljudbilden. Konserten var lite mer tight än vad jag sett tidigare med Holm. Han sitter och bläddrar i ett block med sina låttexter mellan varven och stämmer om sin gitarr, men inte för så lång tid som förr. Fortfarande blir man starkt berörd av denna röst och av hans texter. Som han flera gånger kallade visor.
Härefter följde rockiga Banditos, baserade i Nashville men ursprungligen från Birmingham, Alabama. De frontas av starka sångerskan Mary Beth Richardson. Hon får en att tänka på Janis Joplin men det är dock ingen blues de kör. Mer sydstatsrock med egna låtar men vi fick också en cover av Don´t Be Cruel.
Det var annars låtar från senaste albumet Right On som kom 2022. Men också några från debutalbumet från 2015 det året de också gjorde omfattande Sverigeturné. Då var de sex personer i bandet med ytterligare en sångare,
Efter dem ren country med Kelsey Waldon från lilla staden Monkey’s Eyebrow i Kentucky backad av Libby Weitnauer från östra Tennesse på fiddle. De hade ett fint samarbete men låtarna grep aldrig riktigt tag, En del bra texter men Kelsey lite för begränsad i sitt gitarrspel i längden. Hon berättade från scen att hon ännu led av jet-lag och hon kan nog bättre.
Egna låtar där Kentucky,1988 stack ut liksom hennes mest kända All By Myself, men också en cover av John Prines Paradise. Kelsey hade precis börjat ett samarbete med just Prine när denne gick bort 2020, men har nu gjort tre album utgivna på dennes skivbolag Oh Boy Records mellan 2019-2022. Det senaste No Regular Dog producerat av Shooter Jennings.
Det blev det hela för min del, men kvällen fortsatte sedan med amerikanska duon The Local Honeys i Sverigedebut, Johan Örjansson band med ett Ryan Adams-tributprogram, Johan Airijoki och sist ut Israel Nash. Hann med en bild på Johan Örjansson.
För söndagen var det fyra artister; tre amerikanska i duon Violet Bell, Caleb Caudle med band och Emily Scott Robinson solo samt brittiska bluessångerskan Elles Bailey med band.