Jill Johnson spelade för första gången någonsin på Pustervik den här sommarvarma fredagskvällen den 3 maj. Det var premiär för den här klubbturnén på tio spelningar där de kallar sig Jill and The Johnsons. Ett namn de tog när de var husband i På Spåret några veckor förra året.
Det var i höstas jag såg hennes live senast då hon spelade med ett större band på Draken. Den gången med material från hela karriären i showen Simply The Best. Nu med en trio bakom sig där Patrik “Putte” Hjerling på bas, och Janne Robertson på trummor var kvar från Draken-sättningen. Tillbaka var nu även gitarristen Göran Eriksson som spelat med Jill länge.
Det är rock mer än country i kompet ikväll. Ett tight band förvisso. Vi får enligt Jill hela åtta nya låtar på den korta timme ordinarie konserten varade. Hade själv bara hört en av dem, Pickleback som ligger på Spotify. Den öppnade hon med och den samt It Only Took A Minute For My Country To Love Country som också ligger ute gick hem bäst av de nya. Vissa bra men för många nya för att publiken skulle tända till helt. Dessutom startade konserten hela 30 minuter senare än vad som aviserats. Segt för en stående publik.
Det blev sedan tre extranummer: Rose Garden, Jolene och en lång Going Down To The River. Nu var det verkligen hög stämning bland de knappa 500 personerna i publiken. Jill imponerade som vanligt med sin röst ikväll. Enligt henne var de första gången hon hade cowboyhatt under en hel spelning.
