Amerikanska rock- och R&B-bandet Nathaniel Rateliff & the Night Sweats äntligen på en scen i Göteborg. På Pustervik denna söndag 16 juni. Tidigare spelningar i landet har varit i Stockholm 2016 (Kägelbanan, Mosebacke) och 2018 (Berns). Ett efterlängtat besök som varit slutsålt sedan länge.
Rateliff föddes i oktober 1978 och växte upp i lilla staden Hermann, Missouri. Som 18-åring flyttade han till Denver, Colorado och kom igång med sin karriär. Han startade i singer/songwriter-stil innan han bildade några band, bl.a. Nathaniel Rateliff & The Wheel vilka existerade från 2007. Från 2014 har han haft det nuvarande större soulrockbandet, men har också gett ut soloskivor under tiden. Alla skivor har passande nog getts ut på legendariska souletiketten Stax Records.
Med gruppen har det hittills getts ut tre studioalbum, men med ett fjärde snart klart att ges ut nu en vecka in på denna månadslånga Europa-turné som för Skandinavien bara innefattade Göteborg och Odense. Nedan ett livealbum från 2017 inspelat i legendariska Red Rocks Amphitheatre i Morrison, Colorado
Det är ett stort band vi får på scen. Åtta man med de tre blåsarna. På bas hans ständige medmusiker sedan sena tonåren Joseph Pope III, på keyboards Mark Shusterman (spelat med Nathaniel sedan 2008), på trummor Patrick Meese (spelat med Nathaniel sedan 2012) och på gitarr Luke Mossman. Alla från Denver-området.
Fullt ös från start med tämligen korta snärtiga låtar innan det efter 20 minuter blev några lugnare som i David & Goliath där han för enda gången satte sig vid pianot och där samspelet med organisten var särskilt utmärkande. Halvtimman in mer akustisk gitarr för Nathaniel och nu kom några låtar i americana-stil som Wasting Time och helt nya låtarna Heartless och Get Used To The Night. På detta kom höjdarlåten Hey Mama med underbart tryck från blåssektionen.
Nathaniel är begåvad med en kraftfull röst som ger tankarna till Van Morrison i sina bästa år. På det ett samspelt band där även Nathaniel är skicklig gitarrist. Imponerande också med så många bra egna låtar. Enda covern var Dancing In The Dark i den drygt 80 min långa festen till konsert. Första extranumret den enorma S.O.B där han briljerade i gospelsoulstil. Allra sist Motown-liknande ösiga Love Don´t.
Bland de bästa av övriga låtar var Survivor, I Need Never Get Old, And It´s Still Alright, I´m On Your Side och You Worry Me,
Före dem spelade brittiska rocktrion William the Conqueror. Från Cornwall med sångaren och gitarristen Ruarri Joseph, som innan han startade detta band 2016 gjort flera soloalbum. På trummor Harry Harding och på bas Naomi Holmes. Det fungerade inte alls lika bra som när jag såg dem på en mindre scen i Falkenberg för fyra år sedan. Ruarris texter med sin speciella berättande pratsång förvann i volymen m.m. Ingen vettig bild gick heller att ta i dunklet men publicerar ändå några här,
“
.