Den amerikanska soul, gospel och R&B-sångerskan Mavis Staples föddes den 10 juli 1039 i Chicago. En av de främsta i sin genre allt sedan i mycket unga år med familjebandet The Staple Singers och senare med en solokarriär som hållit henne aktiv långt upp i åren.
Det hölls en födelsedagskonsert till hennes ära med finfina artister i Los Angeles redan 18 april. Hon var förstås med på scenen.
Mavis fader Roebuck “Pops” Staples (1914 – 2000) föddes i Mississippi men flyttade till Chicago 1935. Han blev en stark profil inom gospel och R&B-musiken. Låtskrivare, gitarrist och sångare som ledde sin familjegrupp ihop med sonen Pervis (1935-2021) och de två döttrarna Cleotha (1934-2013) och Mavis (född 1939). Pervis slutade 1970 och och ersattes av tredje dottern Yvonne (1937-2018). Nedan LP från 1963 på Vee-Jay Records.
The Staple Singers gjorde skivor redan från 1953 och slog igenom utanför gospelvärlden när de kom till Stax Records i Memphis 1968. Gruppen valdes in i Rock And Roll Hall of Fame 1999 och i Gospel Music Hall of Fame 2018. De erhöll 2005 även en Grammy Lifetime Achievement Award.
Bland deras hits finns Respect Yourself (1971), I’ll Take You There (1972), If You’re Ready (Come Go With Me) (1973) och Let’s Do It Again (1975). Till den senare hade de bytt till Curtom, Curtis Mayfields skivbolag och denne var producent för hiten. Nedan en samlings-CD samt en LP från1985 på Private I Records innehållande singeln Are You Ready?.
Mavis kom med sitt första soloalbum 1969, utgivet på Stax underetikett Volt Records.
Under 1970-talet och fram till slutet av 1980-talet var det åter gruppen som gällde, men Mavis fick senare stor uppmärksamhet solo med skivkontrakt hos Prince bolag Paisley Park. Här kom två album. Först Time Waits For No One (1989), där hon skrev titellåten ihop med Prince som också var producent. Hitsingeln från albumet var 20th Century Express.
Till det andra albumet The Voice (1993) hade Prince skrivit hälften av materialet, men var nu inte dess producent.
En ny storhetstid inleddes 2004 med det gospelartade albumet Have A Little Faith på Alligator Records. Producent i en studio i hennes hemstad Chicago var Jim Tullio.
Nu följde från 2007 fram till idag en rad album av hög klass på skivbolaget Anti. På We´ll Never Turn Back (2007) hade hon Ry Cooder som producent och gitarrist. På You Are Not Alone (2010) och If All I Was Was Black (2017) är Jeff Tweedy från Wilco producent, musiker samt kompositör till merparten av materialet, några av dem ihop med Mavis. På senaste studioalbum We Get By är Ben Harper producent och kompositör till låtarna. Alla dessa album rekommenderas varmt.
Det har blivit flera Europaturnéer för henne och jag har kunnat få se henne live två gånger. Först på Trädgårn 2008 och sedan nästan på dagen tio år senare på Pustervik. Skrev så här om konserten den gången 2018.
Den brittiske sångaren, låtskrivaren och musikern Neil Tennant föddes den 10 juli 1954 i Brunton Park, North Shields nära Newcastle. Med Pet Shop Boys har han skapat musikhistoria med bl.a. rekordmånga hitsinglar.
Neil flyttade till London och jobbade länge som musikjournalist på Smash Hits. Med Chris Lowe bildade han 1981 Pet Shop Boys .. Debutsingeln West End Girls kom 1984 och var producerad av Bobby Orlando. I en ny version, producerad av Stephen Hague, blev den listetta i England sent 1985 och även 1;a på Billboard-listan i USA 1986.
Bland de närmare 50 hitsinglarna finns ytterligare tre listettor i England; It´s A Sin, Always On My Mind och Heart. De flesta av deras singlar har även slagit i alla andra tänkbara länder och de är den grupp som har haft flest hits av alla genom tiderna även i Sverige. Vissa covers finns men merparten av alla deras låtar är skrivna av Tennant/Lowe. Bland många samlingsalbum på Parlophone finns denna från 2010.
Våren 2013 lämnade gruppen officiellt Parlophone efter 28 år och för sitt 12e album Electric kom skivorna på deras egna etikett x2. Men med deras senaste album Nonetheless från i år är de åter på sitt gamla skivbolag.
Pet Shop Boys är dessutom ett bra liveband. De har spelat i Sverige många gånger medan jag däremot tyvärr bara sett dem vid två tillfällen. I Scandinavium 1991 och på Way Out West 2015. Fantastiskt bra shower, inte minst visuellt. Missade dem på Lisebergs stora scen 2002 och i Scandinavium 2023.