Den brittiske blues– och rockmusikern John Mayall avliden i sitt hem i Kalifornien måndagen 22 juli. Jag skrev om honom i min blogg när han fyllde 90 år i november. Här en lätt redigerad repris av den artikeln med en del tillägg mot slutet.
John Mayall föddes den 29 november 1933 i Macclesfield, Cheshire men växte upp i Cheadle Hulme, Stockport. Det senare en ort i närheten av Manchester dit han flyttade efter en tid i armén stationerad i Korea.
Hans första band i Manchester hette the Powerhouse Four och vid sidan om musiken gick han på konstskola samt jobbade som grafisk designer. Han flyttade till London 1963 och första egna albumet spelades in på klubben Klooks Kleek i London i december 1964, utgivet 1965 med John McVie på bas och Hughie Flint på trummor. Med Mayall själv på sång, orgel/piano, munspel, och på ett spår gitarr. Gitarrist annars Roger Dean.
Johns olika band från nu kom att kallas Bluesbreakers och blev banbrytande inom brittisk blues. De nådde ut stort även till en rockpublik. På det album nedan som kom ut i juni 1966 introducerades Eric Clapton som gitarrist. Med samma rytmsektion som på Mayalls livealbum ovan.
Redan i februari 1967 kom ännu ett legendarisk album, A Hard Road, Nu med Peter Green som ny gitarrist och även låtskrivare. Aynsley Dunbar hade ersatt Hughie Flint på trummor.
John kom från 1968 att flytta till Los Angeles vilket varit hans hemstad sedan dess. Han var oförtröttligt igång upp i åren, både som livemusiker (gjorde sin sista konsertturné i USA i mars 2022) och på skiva. Det blev till slut hela 36 studioalbum och 34 livealbum utgivna. Samlingsalbumen är otaliga, som t.ex. boxen nedan.
Den första Sverigeturné John Mayall´s Bluesbreakers gjorde var under februari 1967. De spelade då på åtta orter i landet. För Göteborgs del på Lorensbergs Cirkus. Redan i oktober samma år var de tillbaka och spelade då bl.a. i Göteborg, Sandviken och Örebro. Under 1968 gjorde de flera spelningar i Sverige under mars och december. Det blev många besök på svenska scener därefter.
Jag har sett Mayall live sex gånger, den första kom tyvärr så sent som 1979 på Konserthuset i Göteborg. Den sista blev på Pustervik i mars 2019. De hade då dagarna innan spelat i Stockholm och Malmö. Han var i fin form, spelade både keyboard och gitarr samt sjöng, och hade på den turnén för första gången en kvinnlig gitarrist i Carolyn Wonderland. Jag skrev följande inlägg den gången;
https://blogg.wivatt.se/2019/03/07/john-mayall-med-nya-gitarristen-carolyn-wonderland-infor-storpub
Jag har läst hans självbiografi Blues From Laurel Canyon; My Life As A Bluesman. Utgiven 2019. Rekommenderas varmt.
Sedan 2014 gav han ut sina skivor på etiketten Forty Below Records och här kom en rad fina album. För det allra sista The Sun Is Shining Down från 2022, där han gästades av flera andra bluesmusiker, fick han en Grammy-nominering.
John Mayall erhöll 2005 en Officer of the Order of the British Empire (OBE).
Under 2024 valdes han och hans band Bluesbreakers äntligen in i Rock & Roll Hall of Fame. I kategorin musical influence. Själva galan med den utdelningen kommer nu i oktober och det blir postumt tyvärr.