Phosphorescent kom åter till Pustervik denna tisdagskväll 20 augusti. Fyra man bakom ledaren, den nu 44-årige Matthew Houck från Alabama ursprungligen men baserad i Nashville numera. Ett starkt band ikväll med pedal steel i förgrunden och det blir ju alltid bra när detta instrument finns med. Den låg långt framme i ljudbilden på ALLA låtar. Ricky Ray Jackson är en rutinerad man på instrumentet och har spelat med Matthew länge. Han har även spelat i bl.a. Steve Earles band the Dukes.
Innan bandet kom in gjorde Matthew 45 minuter solo med elgitarr. Eget ur den starka låtskatt han byggt upp, men också en överraskande cover av countrysångaren Vern Gosdins Any Old Miracle.
Bandspelningen blev bara på en timma. Med den stämning som var i lokalen hade de gärna fått köra ett tag till. Eget material men också här fanns en cover insprängd. Den fina Blue Eyes Crying In The Rain. mest känd i Willie Nelsons version. Phosphorescent gillar den typen av country och gav ju också 2009 ut albumet To Willie med enbart Nelson-covers.
De har spelat på Pustervik tidigare, bl.a. 2010, 2014 och 2018. Dessutom på Way Out West 2013. Jag såg dem 2014, men vill inte minnas att det var fullt så framträdande med pedal steel den gången.
Stor publiktillströmning med nära på 900 personer inne.
LÅTLISTA Solo + med band från nummer 9, titelspåret från albumet Revelator som kom på etiketten Verve tidigare i år.
- C’est la vie no.2
- The World Is Ending
- Terror in the Canyons (The Wounded Master)
- Any Old Miracle
- My Dove, My Lamb
- Wolves
- Endless
- Cocaine Lights
- Revelator
- Impossible House
- Wide as Heaven
- There From Here
- New Birth in New England
- A Moon Behind the Clouds
- Blue Eyes Crying in the Rain
- Song for Zula
- Down to Go
- Ride On/Right On
