Kris Kristofferson avliden i Maui, Hawaii den 28 september vid 88 års ålder. Han föddes den 22 juni 1936 i Brownsville, Texas men flyttade runt mycket som barn eftersom hans pappa jobbade som flygledare inom militären. Han tog själv en tid värvning i USA:s militär, men när han väl kom till Nashville 1965 var det nu musiken han satsade på. Efter hårt slit under resten av 1960-talet kom han från 1970 och framöver att räknas till en countrymusikens allra främsta genom tiderna.
Som sångare med en högst personlig röst och timing men kanske allra främst som låtskrivare, med klassiker som Me And Bobby McGee, For The Good Times och Help Me Make It Through The Night vilka spelats in av otaliga andra i olika genrer.
Därtill har han haft stora roller i flera uppmärksammade långfilmer som Pat Garrett and Billy the Kid (1973), Alice doesn’t live here anymore (1974), A star is Born (1976), Convoy (1978), Heaven´s gate (1980), Lone Star (1996) och Blade-trilogin (1998, 2002 och 2004). För A star is born-rollen vann han en Golden Globe Award.
Det var som låtskrivare han först gjorde sig bemärkt där den första listnoteringen kom med Dave Dudleys singel Viet Nam Blues från 1966, 12;a på Billboards countrylista. Följande år skrev Kristofferson på för Epic Records och fick göra singeln Golden Idol/Killing Time, men den blev bara utgiven som promosingel.
Under de följande åren kom allt fler låtar skrivna av Kristofferson upp på countrylistan, som för Roy Drusky (Jody and the Kid,1968 ), Billy Walker & the Tennessee Walkers (From The Bottle To The Bottom, 1969) och Ray Stevens (Sunday Mornin’ Comin’ Down, 1969). Den senare än mer spridd av Johnny Cash (listetta 1970) och vidare finns bl.a. Jerry Lee Lewis med Once More With Feeling (2;a 1970) och Roger Miller med den första hiten av Me and Bobby McGee (12;a 1969). Miller spelade även in Loving Her Was Easier (plats 28 på countrylistan), Best Of All Possible Worlds och Darby’s Castle.
Största coverhiten var dock när Janis Joplins version av Me And Bobby McGee blev en postum hit för sångerskan. Listetta på Hot 100 i mars 1971. Stora hits blev även For The Good Times med Ray Price (1;a på countrylistan, 11:a på poplistan 1970) och Sammi Smiths version av Help Me Make It Through The Night, vilken även den var en listetta på Billboards countrylsita samt 8;a på Hot 100 tidigt 1972.
Kris egna skivkarriär blev lång, även om det var en sen start då han inte får ut sitt första album förrän i juli 1970 vid 34 år fyllda. Detta gjorde förstås att han hade massor av låtar att välja bland och det blev också en enormt hög kvalitet på alla hans tidiga album för Monument Records.
Kris var en typisk albumartist, men några få singelhits kan även noteras. Hans första hit på Billboards Hot 100 är Loving Her Was Easier, vilken nådde plats 26 under hösten 1971. Uppföljaren Josie nådde plats 63 våren 1972 (denna var också han första hit på countrylistan på plats 70) och Jesus Was A Capricorn kom till plats 91 i januari 1973. Med Why Me från våren 1973 kom största hiten då den nådde till nr. 16 på Hot 100 och den var etta på countrylistan.
Det kom att dröja till 1992 innan jag fick se honom live. Då ihop med Johnny Cash, Willie Nelson och Waylon Jennings i gruppen Highwaymen uppe i Globen. Sedan såg jag honom två gånger i Austin 2004. Först i en utomhuskonsert och dagen efter på en magisk spelning med litet band på Continental Club där jag stod en meter från scen. Fick i den vevan ett kort möte innan med signering av några Cd.
För Göteborgs del dröjde det länge innan han kom hit, men efter spelningen på Konserthuset 2007 blev det hela ytterligare fem konserttillfällen. De övriga har varit Trädgårns utescen 2008 och 2010, Konserthuset 2013 och 2016 och Lisebergs stora scen 2017. Såg honom dessutom uppe i Filadelfialyrkan i Stockholm 2012. Alla dessa var solokonserter med Kris, en gitarr och ett munspel. Bland framträdanden jag missade var på Solliden, Skansen 1977 och på Hultsfredsfestivalen 2004 (såg dock en del av den i en SVT-sändning). Nedan bild från Liseberg 2017.
Kristofferson fick två barn i sitt första äktenskap. I sitt andra var han gift med Rita Coolidge åren 1973-1980 och de fick en dotter. Med Rita gav han ut tre duettalbum ; Full Moon (1973), Breakaway (1974) och Natural Act (1979). De vann två Garammy Awards för Best vocval duo med låtarna From The Bottle To the Bottom (1973) och Lover Please (1975)
Hans tredje och sista äktenskap var med Lisa Kristofferson (född Meyers) från 1983 till idag och med henne fick han fem barn. Han ägde fram tills en försäljning ifjol en stor ranch i Kalifornien, men han var annars sedan länge mestadels bosatt på Hawaii.
Kris Kristofferson valdes in i the Country Music Hall of Fame 2004. Innan dess invald i Songwriters Hall of Fame 1985 och i Nashville Songwriters Hall of Fame 1977. Han fick även en Grammy Lifetime Achievement Award 2014.
Han sista studioalbum blev Feeling Mortal från 2012. Innan dess kom Closer To The Bone 2009 och This Old Road (2006) på New West Records, Alla tre ypperliga album där Don Was var producent och på de två senare hör vi även hans i många år även på livekonserter trogne gitarrist Stephen Bruton (1948-2009).
Kristoffersons död var inte oväntad. Du har nämnt att han hade fått besvär med demens osv. Men det gör ont när så viktiga personer dör och som har funnits i hela ens eget liv. Relativt många artister och songwriters skulle aldrig ha valt musiken om inte Kristofferson varit en inspiration och förebild. Främst gäller detta amerikaner, men Jag tänker också på en kille som Alf Robertson, som visserligen inledde sin karriär med att översätta ett Bobby Bare-album men som därefter hade Kris som främsta förebild och försökte gå i hans fotspår, men i svensktillverkade boots. Tack, Leif Wivatt, för att du med din kunskap uppmärksammar Kris Kristoffersons bortgång på mer än bara notis-vis.
Fint skrivet Leif🙏!
Tack Leif för en riktigt bra text om Kris Kristofferson
Hade han svenskt påbrå?
Ha en fin helg.
Hej. Kris farföräldrar kom från Nås. När Kris spelade i Dalhalla 2008 blev han utsedd till ”hedersambassadör” för Dalarna