Den meriterade producenten, arrangören, låtskrivaren, bandledaren och musikern Quincy Jones avliden i Los Angeles den 3 november, 91 år gammal. Han föddes 14 mars 1933 i Chicago men växte upp i Bremerton, Washington. I tidiga tonåren flyttade han till Seattle.
Quincy var tidigt inne på att bli jazzmusiker och lärde sig spela trumpet och att arrangera musik. Som 14-åring kom han bl.a. att spela med Ray Charles på klubbar i Seattle. Framme vid 1951 var han fast medlem i Lionel Hamptons orkester och reste med dem på en Europaturné 1953. Han gick vidare till Dizzy Gillespies band fram till 1956.
Quincy ledde snart egna band och vistades ofta i Europa och turnerade även i Sverige flitigt. Han spelade in ett album med Harry Arnolds storband 1958 där klassikern The Midnight Sun Never Sets återfinns. På den spelar Arne Domnérus saxofonsolot och de bägge blev goda vänner för livet.
1957 hade han flyttat till Paris och blev där skivproducent på skivbolaget Barclay Records och 1961 anställdes han på Mercury Records baserat i Chicago, där han framme vid 1964 blev vice president. Där producerade han även popmusik, bl.a. en rad hitsinglar för tonåriga Lesley Gore. Under 1963-1964 fick hon in fyra Top 10-hits där It´s My Party var listetta och You Don´t Own Me tvåa på Hot 100.
På Mercury gjorde Quincy även egna album och 1962 skrev han klassikern Soul Bossa Nova som finns på albumet Big Band Bossa Nova.
Under 60- och 70-talen var han flitigt verksam som arrangör och producent och jobbade med bland andra Ella Fitzgerald, Sarah Vaughan, Dinah Washington och Frank Sinatra. Bland hans många samarbeten men senare finns album som It Might As Well Be Swing (1964), Sinatra At The Sands (1966) och L.A. Is My Lady (1984).
I mitten av 1960-talet flyttade han till Los Angeles och började skriva filmmusik, bl.a. till långfilmer som In The Heat Of The Night och Cold Blood (båda 1967), The Italian Job (1969) och The Color Purple (1986) och bland tv-serier kan nämnas Roots (1977). Han skrev även själva signaturmelodierna till åtskilliga andra TV-serier.
Q som han kallades gjorde även tidiga jazzfusion-album som Walking In Space (1969) och Smackwater Jack (1971).
Han var nu framme vid 70-talets mitt producent eller arrangör för en mängd artister inom R&B-soulfacket. Framgångarna kulminerar sedan när han blir producent för Michael Jackson från albumet Off the Wall (1979) över albumen Thriller (1982) och Bad (1987). Dessa är några av de mest sålda albumen i musikhistorien.
På 1980-talet har han återigen en del fina album i eget namn. Som The Dude (1981) och Back On The Block (1989). Han startade även skivbolaget Qwest Records i samarbete med Warner Bros. 1980 där han bl.a. gav ut sin guddotter Patti Austins album. Han var även producent och låtskrivare för välgörenhet-singlen We Are The World 1985.
Bland övriga hittills ej nämnda klassartister han producerat finns Betty Carter, Little Richard, Aretha Franklin, Donny Hathaway, Minnie Ripperton, Al Jarreau, Luther Vandross, Chaka Khan och .James Ingram. Nedan en samlings.Cd ur egna album.
Quincy Jones har genom åren haft 80 Grammy-nomineringar och vunnit 28 Grammy Awards. Han fick 1992 även en Grammy Legend Award. Alltid uppskattad i Sverige erhöll han 1994 Polar Music Prize. Han fick även Ahmet Ertegun Award i Rock and Roll Hall of Fame 2013. Han fick Kennedy Center Honors 2001, the National Medal of Arts 2011 and gjordes till Commandeur Ordre des Arts et des Lettres i Frankrike
För en fin genomgång av hans liv rekommenderas denna dokumentär från 2018 på Netflix. Två timmar lång och med många kloka ord från Quincy själv i denna. Han var ständigt nyfiken på ny musik långt upp i åren och inspirerade många unga artister.
Han kom 2001 med sin självbiografi Q: The Autobiography of Quincy Jones.
Vad jag kan hitta kan hitta för Göteborg är 12 juli 1960 första spelningen han gör här med eget band. På Lisebergs stora scen. Inga med eget band därefter.