Den amerikanske sångaren, gitarristen och låtskrivaren George Thorogood föddes den 24 februari 1950 i Wilmington, Delaware. Han var tidig inne på blues och kom fram i mitten av 1970-talet med sitt band George Thorogood & The Destroyers. Med sin mix av Chicagoblues och rock´n´roll hittade man en egen stil. Han har gett ut runt 20 album varav två varit miljonsäljare i hemlandet och beräknas ha sålt 15 miljoner skivor världen över.
De fick skivkontrakt med Rounder Records och här kom två album; ett självbetitlat 1977 och Move It On Over (1978). Båda fick stor spridning och jag minns att de var mycket omskrivna även här i Sverige. De gjorde sin första Sverigespelning på Glädjehuset i Stockholm i mars 1979. Nedan framsidan på den första och baksidorna på albumen.
Det kom även ett tredje och sista album på Rounder 1980, More … Detta och Move It On Over fick hyfsade albumplaceringar USA 68;e plats för More och 33;e plats för den senare.
Bandet gick över till EMI America där första albumet var Bad To The Bone (1982), följt av Maverick (1985) ur vilket han fick sin enda Hot 100-hit med sin version av Willie and the Hand Jive vilken nådde plats 63.
Thorogood blev nu vida känd efter att ha fått agera förband till the Rolling Stones under deras USA-turné 1981. Det här året gjorde de också en unik turné när de gjorde spelningar i alla 50 amerikanska stater under 50 dagar. En turné de kallade 50/50. De kom även till Göta Lejon i Stockholm i april 1981. Jag såg dem sedan på Ritz i Stockholm i november 1982. Fantastiskt bra klubbspelning. Sverigespelningar i övrigt är på Berns och på Sweden Rock-festivalen i juni 2006 samt så sent som 2022 på Skansen.
Det kom ett populärt livealbum hösten 1986, en miljonsäljare. för honom med de låtar han länge spelat som I Drink Alone, Who Do You Love?, Madison Blues och One Bourbon, One Scotch, One Beer. Den är inspelad i maj 1986 i Cincinatti Gardens. Jag hade själv fått uppleva honom live året innan, i september 1985 i Madison Square Garden, New York. Helt förtrollande vilken stämning det blev inför ca. 12 000 personer. Minns särskilt vilken publikkontakt de hade i en lång version av Reelin´ and Rockin´.
Det blev ett storsäljande album med Born To Be Bad (1988) men något mindre succé för Boogie People (1991) och nu kom samlingen The Baddest … 1992 och denna blev gruppens andra miljonsäljare,
Deras album Haircut från 1993 innehöll låten Get a Haircut vilken nådde till plats 2 på the Billboard Album Rock Tracks och var även den mest spelade på kanadensisk FM radio. The Destroyers kom sedan inte med något nytt studioalbum förrän 1997 års Rockin’ My Life Away.
De gick över till CMC International för två album 1999, studioalbumet Half a Boy/Half a Man och deras tredje livealbum. Varefter följde tre album på Eagle Records 2003-2006. Åter till EMI- koncernen och på etiketten Capitol med två bluesalbum 2009-2012 där det sista hade titeln 2120 South Michigan Avenue. Adressen för Chess Records och albumet var en hyllning till artisterna från bolaget.
Georges senaste studioskiva är Party Of One (2017) och det var hans första soloalbum i karriären. Nu åter på bolaget där allt började, Rounder Records.
