Den brittiska sångerskan, låtskrivaren och pianisten Elkie Brooks föddes som Elaine Bookbinder den 25 februari 1945 i Salford, Lancashire. Som 15-åring vann hon en talangjakt i Manchester vilket även ledde till att hon 1964 fick göra en singel på Decca, en cover av Etta James hit Something´s Got A Hold On Me. Det blev tre singlar på Decca och även tre för His Master´s Voice 1964-65. På 1960-talet sjöng hon även en tid jazz i Humphrey Lytteltons band.
Elkie blev mer en rock- och bluessångerska när hon kom med i Dada som hon startade med sin dåvarande make gitarristen Pete Gage och som kom med ett album på Atco 1970. Därefter ingick hon och Pete i gruppen Vinegar Joe. Från 1975 med en solokarriär där hon rört sig mellan rock, blues, pop och jazz.
Bandet Vinegar Joe var ett riktigt bra rivigt R&B-influerat rockband som var särskilt uppskattade som liveband men som aldrig fick något verkligt stort genombrott. De kom med tre album på Island Records åren 1972-1973. Jag såg dem live i Trollhättan i november 1973 och det var mäktigt tryck där gitarristen Pete Gage glänste och vi fick en röjig rockhow med en helt vild Elkie och med den fenomenale Robert Palmer på sång och gitarr bredvid henne.
Vinegar Joe kom även till Skansen för Opopoppa 1972. De splittrades 1974 eftersom Robert Palmer ville få igång en solokarriär. Nedan gruppens två första album.
Under 1974 var Elkie en period i USA som sångerska bakom sydstatrockbandet Wet Wille.. Hennes solokarriär kom igång med ett skivkontrakt på A&M Records. Det första albumet var Rich Man´s Woman (1975), följt av Two Days Away (1977). Båda inspelade i USA med amerikanska musiker.
Från Two Day´s Away fick hon en hit med Pearl´s A Singer, skriven och producerad (liksom hela albumet) av veteranerna Jerry Leiber och Mike Stoller. Sedan följde albumen Shooting Star (1978) och Live And Learn (1979). Den förra producerad av David Kershenbaum och den senare återigen inspelad i USA med Leiber-Stoller som producenter samt låtskrivare på ett flertal låtar.
Elkie har fått in tretton låtar på singellistan i England varav det blev Top-10 för Pearl´s A Singer, Sunshine After The Rain (1977), Fool (If You Think It’s Over) (1981) och No More The Fool (1986). Bland övriga mycket uppmärksammade inspelningar finns hennes versioner av Nights In White Satin, We´ve Got Tonight, Gasoline Alley och Don´t Cry Out Loud.
Hon kom nu att helt basera sig i England och det blev allt mindre rock och mer popmusik fr.o.m. albumet Pearls (1981) med vilket hon fick sin största skivsäljare. Albumet blev kvar hela 79 veckor på Englandslistan. Den låg kvar när uppföljaren Pearls II (1982) kom in och denna spenderade 25 veckor på listan.
Under 1984 kom albumen Minutes och Screen Gems. Bland övriga album finns No More The Fool (1987), Bookbinder’s Kid (1988), Inspiration (1989), Pearls III (1991), Round Midnight (1993), Nothin’ But The Blues (1994), Circles (1995) och Electric Lady (2005).
Hennes senaste studioalbum är Powerless från 2009. Här har hon varit med att skriva tre låtar varav två ihop med producenten som är hennes son Jermaine Jordan. Hennes make sedan 1978 Trevor Jordan är albumets ljudtekniker. Det kom en ny singel Rising Cost Of Love 2018 och mer är visst att vänta från henne.
Den enda solokonsert jag kan se hon gjort i Sverige kom på Konserthuset i Stockholm i december 1978.
Ännu aktiv kommer hon genomföra en konsert i Birmingham Town Hall den 28 februari. Sin födelsedag idag firade hon med att sjunga live i radio med the BBC Concert Orchestra. Hon sjöng Don’t Cry Out Loud, nya singeln Ain’t No Love och en cover av Rag N Bone Man’s Human. Läs om händelsen här.
Tack för detta Leif.
Ja. Hon har varit min favorit sedan jag såg TV-konserten från Stockholm.
//BeA