Den amerikanske bluesgitarristen, sångaren låtskrivaren och producenten Joe Louis Walker avliden den 30 april vid 75 års ålder. Han föddes den 25 december 1949 i San Francisco som Louis Joseph Walker Jr. Han var invald i Blues Hall of Fame, fick utmärkelsen “USA Fellow by United States Artists” och vann ett flertal W.C. Handy Awards och Blues Music Awards. Han hyllades av ett flertal kollegor som en de bästa bluesgitarristerna.
Han kom från en musikalisk familj och började spela gitarr som åttaåring och från ca. 16 års ålder träffade han många turnerande musiker i the Bay Area. Han spelade med namn som John Lee Hooker, Thelonious Monk, Steve Miller, Muddy Waters, Jimi Hendrix, Bonnie Raitt och Taj Mahal. Han var även god vän med Mike Bloomfield och från 1968 var de under många år rumskamrater.
Walker var under tio års tid mest verksam inom gospelmusiken och spelade regelbundet med The Spiritual Corinthians Gospel Quartet. När dessa 1985 kom till the New Orleans Jazz & Heritage Festival blev han inspirerad att ta upp bluesmusiken igen. Han bildade kompgruppen The Boss Talkers och fick skivkontrakt med HighTone Records. Där fanns producenterna Bruce Bromberg och Dennis Walker och den senare (ej släkt) skrev även låtar liksom Joe Louis. Det är bara originalmaterial på debutalbumet Cold Is The Night vilket kom 1986 och fick stor uppmärksamhet.
Nu följde även världsturnéer och de kom till Sverige såväl 1987 som 1988 för spelningar i bl.a. Stockholm, Västerås och Uppsala samt även till Nefertiti i Göteborg i november 1987. Tänk att jag missade detta. De återkom sedan med Sverige-spelningar 1991 men då var inte Göteborg med.
Det första albumet kom i Sverige ut på Amigos etikett liksom uppföljaren The Gift (1988), Båda skaffade jag direkt de kom ut. Dessa och Robert Crays album kändes vid tiden som en fräsch modernisering av bluesen.
Därefter följde ytterligare tre album på HighTone ; Blue Soul (1989), Live at Slims Vol. 1 (1991) och Live at Slims Vol. 2 (1992).
En bit in på 1990-talet fick han skivkontrakt med Polygram och nu kom han på etiketterna Verve och Gitanes med start på albumet Blues Survivor (1993). Nu blandade han gospel, jazz, soul, funk och rock i bluesmusiken. Han är även 1993 med på B.B. Kings Grammy Award- vinnande album Blues Summit. De gör en duett i den av Walker skrivna Everybody’s Had The Blues. Det kom även en live-DVD från inspelningarna och där är det med ännu ett samarbete dem emellan, en tolkning av gamla T-Bone Shuffle.
Under 1994 kom albumet JWL med gäster som James Cotton, Branford Marsalis och Tower Of Powers blåssektion.
Han spelade nu på de stora festivalerna. I Europa på North Sea Jazz, Montreux, Glastonbury, Lucerne och Notodden. På den senare i Norge spelade han 1990 dit han återkom 2019.
Blues Of The Month Club från 1995 var det första av tre album som han producerade ihop med Steve Cropper. Det följdes av Great Guitars (1997) och Preacher And The President (1998).
Våren 2008 skrev han på för Stony Plain Records där det första albumet Witness To The Blues gästades av Duke Robillard som också var producent. Hans andra album för dem Between A Rock And The Blues kom hösten 2009 och här gästades han av gitarristen Kevin Eubanks. Detta fick hela fick fem nomineringar vid 2010 års Blues Music Awards.
Walker skrev 2012 på för Chicago-baserade Alligator Records. Här kom de väldigt moderna Hellfire (2012) och Hornet’s Nest (2014).
Albumet Everybody Wants a Piece (2015) kom på Provogue och nominerades för en Grammy.
Hans sista album Weight Of The World kom ut 2023.
