Charlie Musselwhite har jag varit medveten om sedan 60-talets slut när han kom med skivan Stand Back! på Vanguard. Så här 50 år senare är denne nu 73-årige munspelaren och sångaren ännu vital och visade verkligen storform på Nefertiti fredagen 24 februari.
Han kom med tre yngre kompmusiker; gitarristen Matthew Stubbs, basisten Randy Bermudes och trummisen June Corr, Den senare tidigare med i Little Charlie & the Nightcats, Bermudes har spelat med the Fabulous Thunderbirds medan Stubbs från Boston har gett ut egen skiva nyligen.
Det bjöds på skön Chicagoblues mestadels med tre tighta musiker bakom en verkligt härlig frontman. Hans munspelande är personligt och varmt och han överraskade mig stort som sångare. Lite pratsjungande emellanåt och med den timing man har om man varit på scener i närmare 60 år. Munspelsblues i Chicagostil men också varierat där gitarristen Matt Stubbs lirade lite Texas-blues i Stevie Rays Vaughans anda.
Charlie körde många av låtarna från senaste albumet I Ain’t Lyin´ inspelat 2014 och utgivet på egna etiketten Henrietta Records. I övrigt egna låtar blandat med några covers, som en av kvällens höjdpunkter Eddie Taylors Bad Boy.
Sist i andra set kom Strange Land som fanns med på hans första album Stand Back! och extranumret är från samma LP, instrumentala Cristo Redentor som den skivans gitarrist Harvey Mandel senare gjort till sin signaturmelodi. Låten dock skriven av pianisten Duke Pearson.
En vital Charlie Musselwhite imponerade på oss alla. De två seten om 50 min resp. 55 minuter var inget annat än blues av högsta klass.
.
Jag gjorde en 30 minuters intervju med Charlie på eftermiddagen innan giget och skall försöka klippa ihop till ett helt program för radio inom kort. Han hade ett fantastisk minne om tiden i Memphis och om hur han på chans flyttade till Chicago i början av 1960-talet.
Charlie gick på alla bluesklubbarna och blev snart god vän med alla storheter som t.ex Howlin´ Wolf, Muddy Waters och Big Joe Williams, den senare jobbade han ihop med i Delmark Records egna skivaffär. Han förkovrade sig i munspel med hjälp av äldre bluesmän som Big Walter Horton och Little Walter. Han blev god vän med John Lee Hooker som dock bodde i Detroit men de turnerade en del. En höjdpunkt i intervjun var när han härmade Hookers stamning.
Sedan blev det San Francisco från sommaren 1967 och han bor i Kalifornien än idag, Men bara på halvtid, resten av tiden spenderar han och frugan Henrietta i sitt hus i Clarksdale,Mississippi.
Charlie Musselwhite är invald i Blues Hall of Fame sedan 2010 och har nominerats för otaliga Grammys. Den första och hittills enda Grammy-vinsten kom med skivan Get Up! som han gav ut ihop med Ben Harper på Stax Records 2013,
I Göteborg har han varit för två spelningar tidigare. 1990 då jag såg honom på klubben Magasinet och sedan var han på Nefertiti 2001. Han har dessutom turnerat med Bengan Blomgren, Nikke Ström och Tomas Olsson i Skandinavien för ett antal år sedan med spelningar i bl.a Umeå och Stockholm.
…………………………………………………………
300 Miles To Go
Gone Too Long
Long Lean Lanky Mama
Bad Boy (Eddie Taylor)
Good Blues Tonight
The Blues Overtook Me
My Kinda Gal
————————————————-
As The Crow Flies
The Blues Tell the Truth ?
Times Getting Better ?
I´m Going Home
Roll Your Moneymaker
Blues Why Do You Worry Me
Strange Land
ENCORE:
Christo Redentor
