För fjärde året i rad bjöds det på kvalitetsmusik i Folkets Hus-byggnaden på Kungsgatan i Trollhättan. I år kom jag bara att uppleva några få akter under den andra kvällen 26 oktober.
Erja Lyytinen med tre relativt unga Helsingfors-musiker i bandet toppnamnet och de spelade inne i Apollo-delen inför kanske 200 personer. Bandet bestod av Harri Taitonen på Hammond B3, Juha Verona elbas och Kai Jokiaho trummor.
Erja är oerhört skicklig gitarrist och hon fångade oss direkt med sin energi. Det är 17 år sedan hon skivdebuterade och hon har definitivt vuxit ut till en internationell stjärna på bluesscenen. Tidigare i år gav hon ut albumet Another World på finska Tuohi Records. Hennes fjärde på bolaget sedan 2014. Innan dess gav hon ut hela sex album på tyska Ruf Records.
En rivig konsert på 55 minuter. Bland låtarna som stack ut fanns Black Ocean, Wedding Day och Rocking Chair. Bara eget material från Erja ikväll.
Danska Caecilie Norby’s Sisters Of Jazz var jazzhuvudnumret under lördagen. Samspelt band. Vid sidan om Caecilie fanns tyska Nicole Johänntgen på altsax oci i övrigt danskor; Anke Helfrich vid flygeln, Kristin Korb på bas samt Benita Haastrup på trummor.
Bland låtar fanns Betty Carters Droppin´ Things, Joni Mitchells Big Yellow Taxi och en fantastisk tolkning av Leonard Cohens Hallelujah. Jubel bland de kanske uppemot 250 inne i den fina Hebeteatern.
Jag hann också med 40 minuter av Iiro Rantalas konsert. Ensam vid sitt piano med ett väldigt inspirerade mellansnack när han presenterade sina fina pianostycken som skildrade de olika månaderna i sitt hemland Finland. Som på hans senaste album My Finnish Calendar. Underhållande.
