Bluesmannen Willie Dixon (1915-1992) i fokus i mitt program Beat idag. Om Willie som låtskrivare då jag inte alls gick in på hans många egna inspelningar som sångare. Eller hans medverkan som basist på t.ex många av Chuck Berrys tidiga hits.
Så här skriver Radio Nostalgis chef Royne Nilsson om programmet.
“Programmet Beat med Leif Wivatt på söndag 26 september 2021 kl. 10.00 med repris på onsdag 29 september kl .11.00 ägnas helt åt Willie Dixon. Låtskrivaren, musikern, sångaren och skivproducenten William James Dixon föddes 1915 i Vicksburg, Mississippi och avled i Burbank, Kalifornien 1992. Han beskrivs som efterkrigsårens mest betydelsefulla låtskrivare efter Muddy Waters och den person som betytt mest för det s.k. Chicago blues soundet. Willies låtar har tagits upp av en mångfald olika artister bland vilka märks hits som “Hoochie Coochie Man”, “I Just Want To Make Love With You”, “Little Red Rooster”, “My Babe” och “Spoonful”.
Dixon var en viktig länk mellan blues och rock and roll vilket inte minst märks av samarbetet med Chuck Berry och Bo Diddley. I programmet hör vi hans låtar med bl.a. Howlin’ Wolf, The Rolling Stones, Bo Diddley, Muddy Waters för att nämna några.Bland utmärkelserna märks en Grammy och hedervärda platser i Blues Hall of Fame och Songwriters Hall of Fame. Willie introducerades 1994 i Rock and Roll Hall of Fame 1994 av Chuck Berry.Radio Nostalgi FM 95,2 Kungsbacka eller www.radionostalgi.se och appen Tunein.
Leifs program finns efteråt på vår hemsida under Lyssna/Senaste program i fyra veckor.”
Alan Lancaster, basisten i den klassiska uppsättningen av Status Quo avliden idag i Sydney, Australien i sviter av sin sjukdom MS (multipel skleros). Han var född 7 februari 1949 och tillsammans med gitarristen Francis Rossi bildade han redan 1962 ett band. Första spelningen var på Alans faders sportklubbslokal i Dulwich i södra London. Gruppen fick snart även in John Coghlan (trummor) och Roy Lynes (orgel, piano). Bandet som senare under 1960-talet spelade en psykedelisk pop bytte 1965 namn till The Spectres.
1967 hade gruppen ändrat namn till The Status Quo och samma år kom även Rick Parfitt (gitarr, sång) med i bandet, precis innan inspelningen för gruppens debutalbum Picturesque Matchstickable Messages from the Status Quo år 1968. Med hitsingeln Pictures Of Matchstick Men (delskriven av Alan) fick de sitt genombrott och de kom från 1969 att heta enbart Status Quo. De nådde under 70-talet mycket stora framgångar när de gick över till boogie-rock stilen. Lancaster-Rossi-Coghlan-Parfitt var nu medlemmarna.
Lancaster skrev många låtar som släpptes på Status Quos album men få av hans kompositioner släpptes som singlar. Han sjöng även lead på bl.a Backwater, Bye Bye Johnny, High Flyer och Roadhouse Blues. Han medverkade på 15 album och den sista blev Back To Back från 1983.
Lancaster hoppade av bandet 1984 efter ett gräl med Rossi. Coghlan hade slutat redan 1982. De fyra spelade i tillfälligt återbildade Status Quo under Live Aid 1985. 1986 återförenades Status Quo officiellt men utan Lancaster som nu hade flyttat till Sydney.
Han kom i Australien först att spela med bandet The Party Boys 1987 och året därefter bildade han gruppen Alan Lancaster´s Bombers. I november 1994 turnerade det bandet i Sverige. De spelade även bl.a i Göteborg sommaren 1995 då även John Coghlan fanns med på scen.
Alan återvände trots sina problem med MS till Status Quo i mars 2013 då den klassiska uppsättningen (kallad The Frantic Four) från 70-talet återförenades för såväl Europa- som USA-turnéer. Den sista showen med Alan var i Dublin 2014.