Denna fina konstellation med Kjell Gustavsson and The Rhythm & Blues Orchestra på nio man plus frontmännen Peter Carlsson och Mikael Westman kom tillbaka till samma scen där jag såg dem för ganska precis två år sedan. Nu bara halvfull salong då de i pandemitider hade fått planera om sin konsert från en dag till två.
I trummisen Kjells band fanns som sist Anders Larsson på keyboard/dragspel, Bonne Löfman på gitarr, Pelle Lindh på gitarr/lapsteel/sång, Surgo Benigh på bas och en blåssektion med Martin Lood, trumpet, Bosse Gustafsson, sax ,Martin Pålsson, trombon och förre Blå Grodorna-medlemmen Pär Grebacken på saxofon/flöjt och klarinett.
De öppnade med två R & B-nummer med Mikael på sång innan Peter kom in och gjorde sin låt Utbränd, den från Ray Charles främst kända Busted. Från här fanns Peter med resten av första set.
Peter gör gärna gamla blueslåtar och nu hade han sin gamla gitarr och ihop med Mikaels gitarrspel och på sång även han gjorde de en fin version av Elmore James-låten It Hurts Me Too, följd av att de gjorde en svensk version av gamla Two Sleepy People. Varpå de gjorde Nobody Knows You When You´re Down And Out.
Bandet med Mikael körde sedan Kjell Gustavssons låt Boogie Boys följd av en ska/reggaelåt, Sedan drog Peter en liten historia om Cacka Israelsson och att han hade varit med i dennes fanclub. Ur Cackas repertoar kom Tennessee Wig Walk. Sedan Bo Diddleys You Can´t Judge A Book By The Cover. Sist i första set en låt skriven av Kjell med Peters text, Ulla Ullalam, en låt som mycket påminde om den typ av låt Owe Thörnqvist skrev på 50-talet.
Efter paus gjorde bandet två låtar med Mikael, den andra av den skriven av Micke och kan ha hetat Work. Peter kom in och nu med en ovanligare Hank Williams-låt Lost On The River. Följd av en rolig historia om dragspelaren Andrew Walter och en frejdig version av Ulf Peder Olrogs slagdänga Överallt valsa de. Sedan fin version av Careless Love följd av en soullåt skriven av Mikael. På den bandets egna Accordion Thing där förstås Anders Larsson fick briljera på sitt dragspel.
En höjdpunkt var den tunga bluesen Ett gammalt bergtroll. Frödings text i det arr vi känner den från Cornelis Vreeswijks inspelning. Här fick Peter själv visa att han minsann också är en driven gitarrist, Den följdes av Peters historia om mannen som ville pracka på honom en Livets Ord-bok på ett cafe. Det blev texten Mystiske Mannen och sattes till musiken av Frank Zappas Cosmik Debris. Här fick bandet visa sin klass i denna låt med sina många taktbyten.
Som ett extranummer fick vi Peters sång i Dan Anderssons Helgdagskväll i Timmerkojan. Som märks en verklig bredd i repertoar ikväll. Kul med alla dessa svängningar bland musikstilar, Första set var på lite dryga 60 minuter medan andra klockade in på 70 minuter.
