Till årets Kulturkalas kom jag iväg till ett mindre antal spelningar. Tre av dem var särskilt upplyftande. I så skilda stilar som Krautrock, Classic jazz och Afrikansk pop/rock.
Under rubriken Jazz är farligt har Liseberg och Taubescenen nu tre år i rad bjudit på en del udda artister. Inte någon akt jag sett där har varit inom vad jag skulle kalla jazz. Men riktigt bra och utmanande musik har det likväl varit. Förra året en verklig höjdare med The Crazy World Of Arthur Brown och första året var det Baby Grandmothers och Jump For Joy. Det senare bandet med två medlemmar från tyska Faust.
Årets upplaga ägde rum en solig onsdagskväll 16 augusti och det stora namnet var tyska Amon Düül II, legendariskt krauttrockband bildat redan 1969 i München. Två av originalmedlemmarna fanns med på scen; gitarristen John Weinzierl och sångerskan Renate Knaup. Idag 68 resp. 69 år gamla. Övriga medlemmar var bl.a
Chris Karrer, gitarr , Daniel Fichelscher, trummor och Dieter Serfas, trummor
Renate var en säker sångerska och den som skötte de korta mellansnacken. Det märktes att de spelat ihop länge och gruppen var väldigt koncentrerad och spännande att höra. Typisk rockmusik som den gärna spelades just i skarven 60-70-tal. Då jag själv inte är så bevandrad med krautrocken så påminde detta mig mig mer om band som Jefferson Airplane eller Savage Rose. Där också sångerskorna stod i centrum.
Konserten startade 22.00 och höll på i 65 minuter, Det kunde gärna ha fått vara längre, Mersmak gav det iallafall att skaffa några av de plattor gruppen gjort.
På fredagen var det återigen Lisebergs Taubescen och nu en ypperlig jazzkonsert med Claire Martins trio. När den idag 50-åriga London-sångerskan för ett halvår sedan kom till Stenhammarsalen fick hon i sista stund byta ut sin ordinarie pianist Gareth Williams. Den gången gick Martin Sjöstedt in på piano, men den här kvällen var Sjöstedt åter på ståbas och bandet kompletterades med danske trummisen Kristian Leth.
Den 80 minuters långa konserten var en hyllning till Ella Fitzgerald som föddes för 100 år sedan. Låtskatten ur den amerikanska sångboken passar Claire som handsken, såväl ballader som mer scatsång-artade nummer. Vi fick bl.a höra Mack the Knife, The Lady Is a tramp, I’m just a lucky so and so , Caravan, Cheek to Cheek , Sweet Georgia Brown. En höjdare var Come Rain Or Come Shine där det var duettsång med Gareth. Det hade varit fint att höra mer av Gareths sång och som pianist måste han tillhöra den yttersta jazzeliten.
Dobet Gnahoré, 35-årig sångerska från Elfenbenskusten kom sent på fredagskvällen till Kungstorget. En hyfsat stor publik på kanske 500 personer fick ett verkligt lyckopiller till konsert under 65 minuter. Dobet hade en fantastisk röst och var härlig att se i sina dansrörelser.
Kompad av en trio på gitarr, bas och trummor blev det en afro-rock fest. Dobet har turnerat i Sverige tidigare och framträtt i Stockholm ihop med Fatoumata Diawara och har en likvärdig röst som denna mer etablerade sångerskan från Mali. Men som scenartist sätter jag Dobet högre och även rent låtmässigt då det var väldigt varierat med några ballader instuckna i ett annars rätt afrorockigt högt tempo.
