Way out west-festivalen i Slottsskogen kom tillbaka efter två års uppehåll. Nu med för ovanlighetens skull badande solsken under alla tre dagarna 11-13 augusti. Det var t.o.m så varmt att jag gärna undvek alla spelningar utomhus dagtid. De flesta jag ville se spelade som tur är på kvällen och huvudnamnet Nick Cave & the Bad Seeds införlivade de mycket höga förväntningarna. Det lär ha varit 30 000 personer inne på området och säkert 20 000 var på plats när Cave kom på scen prick 21.15 fredag kväll.
Det var en show där Nick tog publiken med storm från start. Han har en oerhörd pondus som scenartist numera. Med sitt enormt tighta band lett av violinsten/gitarristen Warren Ellis och tre körsångare fick vi en resa genom alla hans bästa låtar genom åren. Han har som bekant en låtskatt med grymma melodier rakt igenom och är en speciellt begåvad textmakare.
En bra variation och dynamik under kvällen där det gick fram och tillbaka med tuffa rocklåtar och stämningsfulla låtar som t.ex mästerliga O Children där Nick även spelade piano. Första extranumret Into My Arms med Nicks på piano i sparsamt,. Annars var han allt som oftast framme vid scenkanten.
Dryga två timmars show som blev till bland det bästa jag upplevt på festivalen. Se låtlista längst ned i inlägget. Några liveklipp finns på mitt Instagram och på Facebook. Bl.a på den låt som nog var kvällens höjdpunkt, den från Peaky Blinders-serien kända Red Right Hand.
- Get Ready for Love
- There She Goes, My Beautiful World
- From Her to Eternity
- O Children
- Jubilee Street
- Bright Horses
- I Need You
- Waiting for You
- Tupelo
- Red Right Hand
- The Mercy Seat
- The Ship Song
- Higgs Boson Blues
- City of Refuge
- White Elephant
- Into My Arms
- Vortex
- Ghosteen Speaks
